Malins blogg

Idag tar första månaden av tvåtusennio slut. Och vad har jag uppnåt detta året? Ingenting. Jag har inte ens börjat på mina försök att bryta mönster... Tror jag. Jag är tillbaka i mina gamla vanliga mönster och tankar om att det här aldrig kommer gå. Det kommer aldrig att sluta som jag vill. Jag behöver en upplevelse á la nyår för att få tillbaka känslan att jag kan få vad som helst. Allt handlar om inställning och allt sitter i huvudet. Det får bli ändring på tankeverksamheten här helt enkelt. Behöver daglig påminnelse om att det faktiskt kan hända bra saker om jag går in med rätt inställning.

Igår gick månadens stora fest av stapel. Dungenfest. (Dungen är namnet på mitt hus.) Det hängdes i köket, dansades på Per och Filips rum, snackades i Sandras och sjöngs Sing Star-tävling i vårt. Jag kom tvåa. Carro vann. Bara att gratulera. :) Och som Lotta sa, inte kan väl festfixaren vinna över sina gäster? Iaf var festen riktigt lyckad. Man vet ju aldrig riktigt om folk ska våga släppa loss och dansa utan alkohol i kroppen (vi har alkoholförbud på vår skola). Men det gick riktigt bra och jag hoppas att alla hade lika kul som jag.

Jag gick som vanligt upp vid halv åtta för att äta frukost. Intet ont anande åt jag och hann till och med gå på morgonbönen idag (händer inte så ofta...). När jag sedan kommer till klassrummet alldeles lagom i tid står det på tavlan: GunBritt kommer ej idag tosdag 8/1. Detta innebär då att jag egentligen kunde legat och sovit i min varma säng nu. Men duktig som jag är tänkte jag ta till vara på tiden och göra färdigt min intervjuartikel. Om jag hade kunna det dumma programet InDesign så hade den säkert varit klar vid det här laget. Men det kan jag inte, och dessutom förstod jag inte heller hur man sätter på skrivaren i vårt klassrum. Så jag gav upp. Det är ändå bara 40 minuter kvar till fikat och efter det början min skoldag på riktigt.

Det snöar ute och är mycket kallt överallt. Tur att jag har min långa, långa halsduk på mig. (Den är faktiskt nästan dubbelt så lång som jag..!) Igår var jag ute på två promenader. Under den ena genade vi över isen två gånger. Det finns fina filmbevis på detta som jag funderar på att slänga upp på facebook senare kanske. Iaf gick vi över hela sjön. Det är ganska coolt tycker jag.

Idag känner jag mig enormt känslosam. Om jag såg en sorglig film skulle jag lätt gråta en flod. Vet inte vad detta kan bero på, men det är väl helt enkelt så ibland. Det går upp och det går ner. Igår var jag så glad för att det var sol. Idag är det inte sol och jag är inte speciellt glad. Men lugn, jag jobbar på det. Innan dag är slut ska jag allt ha lyckats bli glad igen. Så det så.

Mer en en vecka av lovet har redan passerat. Vart tog det vägen frågar jag mig? "Tiden går fort när man har roligt, men även nu", brukar alltid min pappa säga. Det är nio dagar kvar tills skolan börjar, alltså lika lång tid som redan har förflutit. Under denna tid ska jag hinna med att roa min farmor under två dagar och också försöka hitta ett sätt att roa mig själv på på nyårsafton. En av årets mest överskattade dagar enligt min mening. Möjligt att jag skulle tänka annorlunda om jag hade en rolig och spännande afton planerad, men i avsaknad av detta protesterar jag mot kravet att man måste uppmärksamma att tiden går. Det gör den ju trots allt ändå, vare sig vi firar det eller inte.

Julhelgen kom och gick och det var mycket mys med familjen. En väldigt lugn tid här i mitt hem. Vi har inte en massa släktingar man ska fara runt till, eller utflugna syskon som kommer hem en gång om året. Men jag trivs och har det bra. Annars har jag hunnit med att träffa en del betydelsefulla människor under dessa lediga dagar. Har även försökt mig på mellandagsrean, men det var alldeles för hysteriskt, till och med för mig, en äkta storstadstjej. All min köplust försvann så fort jag såg de långa köerna till provrummet och när jag upptäckte att de inte längre säljer den sortens bh jag alltid haft. Hur tråkigt är det inte på en skala att prova underkläder? Och vem blir sugen på det när man är påbyltad med tjocka jackor och halsdukar och annat varmt som behövs mot den råa vinterkylan vi har här? Nej, rean är nog inget för mig. 

En annan sak som nog inte heller är för mig är drickande och hela grejen med att gå ut. Jag har kommit på hur fruktansvärt meningslöst jag tycker att det är. Känner mig inte ett dugg bekväm med att sitta i en stökig bar där fulla människor alltid ska komma och prata med en. Det är helt enkelt inget som lockar mig. Om man däremot kan dansa är det en helt annan sak, för det är grymt kul. Men något annat tackar jag nog nej till. Jag är nykterist ett tag framöver iaf. Nu kan ju säkert någon tro att jag har varit med om något väldigt illa under en fylla, men så är faktiskt inte fallet. De gånger jag dricker blir jag aldrig speciellt full och jag ser heller ingen vits med det. Andra människor får hålla på och dricka hur mycket de vill, jag ser inte ner på någon för det. Vad jag försöker säga är bara att det inte är något för mig. Den här insikten har heller inget att göra med mina kristna värderingar och åsikter. Så länge det jag gör inte skadar mig själv eller andra har nog inte Gud något emot det... Tror jag. Men iaf, detta har inget med det att göra. Det är helt enkelt bara något jag har kommit fram till, alldeles på egen hand. 

Jag tror nog att min avighet mot nyår kan ha med detta att göra. Trots allt handlar ju firandet av det nya året för väldigt många om att bli stupfull. Detta är inget som lockar mig det minsta. Inte heller att sitta i ett hörn och titta på när andra människor blir stupfulla. Det är nog helt enkelt bäst att jag följer med mina föräldrar till deras vänner. Där finns det ingen risk för något sådant iaf. Jag misstänker att folk kan tycka att jag är tråkig som tänker så här. Och kanske är jag tråkig, men då har jag rätt att vara det. Jag får faktiskt säga att jag vill gå hem när klockan är 11 trots att vännerna tycker att natten är ung. Inget fel i att de vill festa, men då kanske vi helt enkelt ska umgås i ett annat sammanhang, där jag inte känner att jag vill vara någon annanstans. Det är nog bäst för alla, då jag har en tendens att klaga väldigt mycket i sådana situationer.

Nu känner jag att jag har svävat ut lite granna och börjat prata om helt andra saker än lovet. Det brukar bli så när det är jag som skriver. Men jag tror bestämt det är dags att avsluta här. Jag ska lägga mig i min sköna säng och läsa min julklappsbok, Tusen strålande solar, som är så fängslande och gripande att den knappt går att lägga ifrån sig. Om jag jämför mitt liv med flickans i boken så lever jag som en prinsessa, om inte ännu bättre. Alltså dags att sluta klaga på min små i-landsproblem som hur jag ska fira det nya året. Tänk om jag hade blivit bortgift när jag var femton år med en man som slog mig? Perspektiv Malin!

Två platinumblonda fjortistjejer ~16 sitter och diskuterar sin dag. Tjej 1 verkar lite nedstämd.
Tjej 2: Men hur mår du egentligen gumman?
Tjej 1 (gravallvarligt): Alltså, jag vet inte... Jag kanske måste ta en bloggpaus.

Där har vi det. Lösningen på mitt problem. Jag måste ta en bloggpaus. Haha. Jag slutar aldrig förundras över vad folk i vårt land kan kläcka ur sig. Gå in och läs själva vettja.

Äsch det blir inte bättre än så här. Andakt om typ en halvtimme, den ska jag gå på. Tills dess kanske jag ska läsa lite i en skolbok, eller göra något mindre vettigt. Det märker vi. God natt.