Malins blogg

Ja, jag borde sova. Och jag ska gå och lägga mig, men jag måste bara skriva detta först.

Tack Louise för att du finns! Du betyder mer än jag kan hitta ord till. Vårt samtal förut var precis vad jag behövde. Som du sa reagerar jag med att babbla massor när jag är förvirrad. (Okej det är nog så jag reagerar i de flesta situationer... Men ändå). Du är bäst min vän och jag är så glad att jag har dig! Glöm aldrig bort hur värdefull du är älskling. <3

God natt.

Jag vet inte vad jag ska skriva. Känner mig helt tom i huvudet. Vet inte vad jag ska göra eller tänka. Jag vet inte vad jag tycker eller känner. Jag är helt enkelt allmänt förvirrad. Jag vet ingenting. 

Jo en sak vet jag. Jag vet att jag har fått en ny vän. En vän som alltid lyssnar på mina fåniga problem och annat. En vän som jag vet alltid ställer upp även när hon själv har det svårt. En underbart vän med många fina egenskaper. Känns så bra att veta att jag har dig. Och (det tåls väl att säga igen) jag finns alltid här för dig. Jag är så glad att vi har hittat varandra! För vad skulle jag göra annars? Kärlek till dig fina. <3

Jag tror jag får återkomma en annan dag, när jag verkligen har något att säga. Det här var ju rätt så meningslöst.

Hopplöshet. Fjärilarna får mig bara att känna hopplöshet just nu.

Misslyckad. Det var temat för helgens kurs. Jag åkte till Flämslätt tillsammans med 10 andra Habobor. Väl där träffade jag Jenny och Mareike också. Det var väldigt roligt att se dem, och det gjorde lägret extra bra att få umgås med dem. Som namnet talade om handlade det om misslyckanden. Vi fick lära oss att man ska skratta åt sina misslyckanden. Det är jag nog inte så bra på. Igårkväll kände jag mig väldigt misslyckad... Efter en helg med många skratta och umgänge med fina vänner var det extra jobbigt att komma tillbaka hit. Jag satt här ensam och tårarna rann....  Det kan ju ha berott på trötthet också. Det blir inte mycket sömn på läger.

Idag var iaf en mycket bättre dag. Vaknade kl två vilket nog var behövligt. Nu har jag förhoppningsvis tagit igen all förlorad sömn. Vid fyra kom Rebecca och vi gick till ica och handlade mat. Sen gick vi och hyrde film. När vi kom tillbaka och började laga middagen kom Sofia också. Så vi åt och såg film. Dagboken, vilken underbar film det var. Några tårar blev det även nu, men det är så det ska vara. Jag är mycket nöjd med min lediga dag.

Kan ju passa på att be om ursäkt till mina trogna läsare, för det är nu nästan en vecka sedan jag skrev. Har fått två kommentarer om att jag borde uppdatera bloggen. Det gör mig faktiskt glad, för det innebär att folk är intresserad av mig. Jag tvivlar så lätt på mig själv att såna kommentarer är välbehövliga. Appropå att jag tvivlar på mig själv så sa min handledare något till mig som fick mig att tänka. Hon hade ringt min mobil och kommit till min telefonsvarare. Visserligen spelade jag in den i 7:an (måste göra en ny), men på detta planet, som det handlade om, har jag nog inte förändrats så mycket. Hon påpekade att jag pratade väldigt snabbt. Att man prata snabbt tyder på att man är osäker på sig själv och skyndar sig att säga det man vill ha sagt för att man tvivlar på att folk ska orka lyssna på allt om man prata långsammare. Detta berättade hon för mig och det stämmer kanske. Jag har aldrig tänkt på det förut... Alltså jag har hört det innan, men jag har aldrig tänk att det kan gälla mig... Kanske därför jag gillar att skriva mer än att prata. För om folk läser så har det ju valt det själva. Fast jag älskar att prata när jag är med människor som jag vet tycker om mig och som jag vet verkligen vill lyssna. Så om jag pratar mycket med dig vet du att jag tycker om dig.

Nu blev det ett så där långt inlägg igen. Jag hoppas ni står ut. Men det kanske väger upp att det var så längesen jag skrev. :P Hehe. Idag är det 10 dagar tills jag kommer hem! Längtar redan. Nu ska jag sova. Puss bajs.

Nu sitter jag alltså på jobbet. Eftermiddagens barngrupp har just slutat och jag är ledig fram till sju då kören börjar. Första övningen för terminen så det ska bli roligt! =) Vi ska prata om iaf vi ska åka på körresa till Gbg också. I så fall ska vi sjunga i Björkekärr och det vore verkligen roligt tycker jag! Då måste alla komma och lyssna på oss, det ger ju mig en chans att träffa er på arbetstid. Hihi.

Igår på min lediga dag var jag jätteduktigt och tvättade och diskade (typ en hel veckas disk). Jag till och med dammsög. Sen läste jag rätt mycket i en bok som vi som är i skolan måste läsa. Sen visade det sig att det inte var tills idag jag var tvungen att läsa. Då blev jag lite sur... :P Måste ju läsa om allt till den gång det ska vara, för tills dess lär jag ha glömt det. Jaja, sånt är livet ibland. 

Jag har idag suttit och kollat på min ledighet och sett att den räcker precis till att som jag vill åka hem för! Ska gå på Ruts PA-konsert, MU3's sceniska musikprojekt, musikafton när Maria sjunger solo och LM's student. Sen är det lite lov och så där också. Jag är mycket nöjd över att det gick ihop. Jag förväntar mig också att få en del besök av folk. Kan kanske vara dags att kolla upp det nu?

Nej, nu hade jag inget mer att delge världen. Ska försöka ta dö på en halvtimme till på något skojigt sätt. Bajs.

Jag känner ikväll en ny kärlek till Astrid Lindgren. Tittar på Ronja Rövardotter och inser hur bra det faktiskt är.
Birk trillar ner för helvetesgapet. Ronja säger: Håll dig kvar. Birk svarar: Ja, det finns inte så mycket annat att syssla med här. Behöver inte säga något mer.

Jaha, idag är det alltså söndag. Jag vaknade vid ett och gick direkt upp och stekte pannkakor. Det tyckte jag var ganska duktigt. Har även handlat och lagat middag. Disken står dock fortfarande kvar och jag har inte dammsugit ännu, men det är ju en dag imorgon också. Jag är bra på att skjuta upp saker.

Finns det något mer att berätta om dagen tro...? Det händer massa hemskt i världen utan att vi ens ägnar det en tanke... Det är väldigt sorgligt, men om man skulle gå runt och tänka på saker man inte kan förändra hela tiden så skulle ens liv vara rätt meningslöst. Bättre då att försöka göra livet lite bättre för de människor man träffar på varje dag. Det är min dröm i livet, att få göra skillnad i människors liv. Om jag under mitt liv har gjort någonting som har gjort en enda människa lyckligare, då är jag nöjd. Om jag har gjort något som har gjort någon annan olycklig då har jag misslyckats. Hoppas detta slipper hända.

Det blev lite djupa tankar så här på kvällskvisten iaf. Det får nog räcka för idag. Auf Wiedersehen!

Nu är snart denna första veckan över. Fattar inte att jag faktiskt var hemma i måndags, tiden går långsamt. Men idag har jag bokat två hemresor iaf och det är bara 20 dagar kvar tills jag sitter där på tåget igen. Då är jag hemma under hela sportlovet, för varför ska jag vara här när det inte är några aktiviteter som är igång. Sen åker jag även hem till min födelsedag som är helgen efter. Väldigt tätt inpå, men jag har ju inte valt dag att fylla år på själv.

Ikväll har vi ekumeniskt möte i kyrkan med anledning av den ekumeniska böneveckan. Det blir nog roligt och förhoppningsvis kommer det många ungdomar från de andra kyrkorna till vår gemensamma ungdomsgrupp efter mötet. Jag måste vara i kyrkan kl fem, så egentligen borde jag nog duscha och laga middag nu. Att jag alltid ska ha så svårt att ta tag i saker och verkligen göra dem...

Jag var iaf väldigt produktiv igår och beställde en katalog med landets alla folkhögskolor. Så jag ska nog snart ha kommit på vad jag ska syssla med till hösten. Kanske blir det Svenska kyrkans grundkurs.

Jag har ont i min mun. =( Dumma tandställning som gör att mina tänder ömmar. Har kommit på att det kan vara orsaker till min ständiga huvudvärk. Men tandläkaren sa att jag kanske får ta bort den nästa gång jag går dit, och det är om typ åtta veckor. Hoppas att den tiden går fort.

En sista sak innan jag avslutar. Joshua Radin är grym. Jag vet inte hur många gånger jag har lyssnat på den skivan nu, och jag tröttnar verkligen aldrig. Kan lyssna om och om igen.

"I wonder if you'll miss me, whene I'm gone."  Och jodå, fjärilarna lever än.

Idag kom jag försent till jobbet. Det var väldigt illa faktiskt. Men jag har inte tagit igen all sömn som jag missade på lägret ännu, därför är jag otroligt trött hela tiden. Tröttheten ledde senare på dagen till huvudvärk och det blev inte bättre av att jag var tvungen att ha den pratigaste konfagruppen. De ville verkligen inte lyssna på mig... Jaja, nu är arbetsdagen slut och jag ska bara ligga i soffan och titta på tv ikväll, men min sköna vetekudde på axlarna. Egentligen hade jag velat ta ett avslappnande bad, men eftersom jag saknar badkar blir det tyvärr svårt.

Tänkte bara skryta lite och tala om att jag har packat upp alla mina väskor och plockat undan allt julpynt. Om det inte vore för all disk skulle det vara riktigt snyggt här. Men disken får nog vänta till helgen är jag rädd. Då har jag ju ändå inget att göra, så det blir la bra. Sova ska jag förstås jag, försöka komma ikapp med sömnen. Finfina planer jag har.

Dags att äta middag tror jag bestämt. Jag är hungrig. Det får nog bli makaroner och korv precis som i måndags och tisdags... Men jag orkar inte vara mer seriös just nu. Så farligt kan det ju inte vara att äta samma mat tre gånger i samma vecka. (Dessutom är ju veckan inte slut, så det kanske blir en gång till... Hehe.) Nej det blir bra. Vattenkokaren, here I come.

Det bodde två fjärilar i min mage. Nu har de fått en massa, massa ungar. Dessa ungar skriker efter näring, men de får ingen. Därför kommer de nog snart dö en efter en, om jag inte matar dem. Kanske stannar några kvar där, de verkar gilla sitt lilla bo. Jag återkommer med hur det går med min uppfödning.

Idag är en sån där trött dag. Jag vaknade vid kvart i åtta av väckarklockan för jag hade tänkt hinna duscha och fixa mitt hår innan jag gick till jobbet... Men det blev inget med det, för det slutade med att jag låg kvar i sängen till tjugo i nio och fick kasta i mig en macka och dra på mig några kläder som låg framme. (Det gör iofs majoriteten av mina kläder just nu eftersom jag inte har orkat packa upp ännu, men det lät bra.) Jag var bara så trött att inget hade kunnat få mig att gå upp tidigare. Möjligen vetskapen att jag skulle ta kort eller träffa någon person som jag kände att jag ville vara snygg för, men kanske inte ens det alltså. Och nu när inget av dessa var fallet så sket jag i allt vad utseende heter och skynda mig bara iväg för att inte komma för sent.

Jaja, så kan det vara ibland, men nu har jag långrast så jag funderar på att passa på nu och iaf duscha. Bara jag orkar resa mig ur soffan där jag nu så skönt sitter med datorn i knät. Jag skulle behöva packa upp och städa och diska här med... Men det blir nog inte av förrän till helgen. Sitter och lyssnar på bra musik med min julklappsvetekudde på axlarna. Det var verkligen en bra julklapp och jag ska försöka använda den varje dag. Det kanske kan hjälpa mot huvudvärken som är en daglig, ovälkommen, gäst i mitt liv just nu. Det berodde ju inte på försvaga glasögon fick jag veta av optikern som jag besökte när jag var hemma i Gbg. Jag hade tydligen alldeles lagom styrka... Jaja, jag slapp ju iaf slänga ut dyra pengar på nya glas. 

Något jag stör mig på idag är blogg.se. Det går ju inte att kommentera mina vänners inlägg! Jag skulle gissa att ingen kan kommentera det jag skriver heller... Jag hoppas att de löser detta problemet snart för det är väldigt frusrerande tycker jag. (*pilng* dagens i-landsproblem) 

Nej nu ska jag se om jag orkar röra mig i riktning mot badrummet. En fin början skulle nog vara att ställa undan datorn tror jag. So long friends.   

Första jobbdagen i år var väldigt bra. Nu mår jag mycket bättre än jag gjorde igårkväll. Jag gjorde inget speciellet, men det är mycket bättre att jobba och göra saker, för det leder bort tankarna från allt negativt. Vi har fått en ny kille också. Han är typ vikarie för E-son och Martin. Han verkar rolig och vi kommer nog jobba en del ihop, så det blir kul.

Jag har så mycket att vara tacksam över! Jag är så glad över alla mina nya fina vänner som jag träffat i min volontärgrupp. Tack för alla söta kommentarer på mitt inlägg igår. Det betyder jättemycket och värmer mitt hjärta att ni bryr er! Jag hoppas att jag kan vara ett stöd för er precis som ni är för mig. Självklart gäller detta er andra som inte är volontärer också.

Nu blev det så här virrigt igen som det brukar bli när jag försöker få ner alla mina olika tankar i min blogg. Men jag antar att ni förstår vad jag menar iaf.

Jag har bara en sak till att tillägga och det är en sak som stör mig. Frågan: "Vad ska du göra till hösten?" Jag har aldrig något svar på den frågan. Jag har ingen aning om vad jag vill göra då och ännu mindre vad jag vill göra med resten av mitt liv. Bara för att jag just har tagit studenten innebär det inte att jag älskar att få höra den frågan, vilket alla verkar tro eftersom jag får den hela tiden. Alla i min ålder kan nog hålla med om det är irriterande. Om det inte råkar vara så att du har ett svar, för då kanske det bara är roligt att få berätta om det... Jaja. En liten sak att tänka för alla er som frågar.

Så var några underbara veckor över. Jag är tillbaka i min egna lägenhet. Känner stor sorg och saknad. Göteborg = värme, kärlek och gädje. Habo = kyla, ensamhet och saknad. Efter att ha varit omgiven av underbara människor så länge känns det extra tungt att komma tillbaka. Den här gången var det mycket värre. I höstas var det iaf spännande och nytt. Nu vet jag precis vad det är jag kommer tillbaka till och jag tycker bättre om det jag lämnade tidigare idag.

Helg har betått av blandade känslor. Har inte fullt ut kunnat njuta av allt jag gjort för att jag har vetat att det snart är slut. Men iaf, i lördags kväll var jag ute tillsammans med nästan alla volontärer i Göteborg. Det var väldigt roligt och första gången jag var på gay-klubb. :P Gretas var rätt party alltså. Vi har så roligt tillsammans och det känns så bra att veta att de finns där som ett stöd. Fast samtidigt känns det väldigt jobbigt att alla de kan träffas när de vill och jag är så långt borta. De har alltid någon som de kan åka till om det skulle behövas och även om de inte gör det så ofta så borde det göra att allt känns lite lättare. Ja, jag är avundsjuk på alla Gbg-volontärer som har varandra.

Nu sitter jag här och borde gå till kyrkan för att hämta resten av min packning. Hade så mycket med mig att jag inte orkade bära allt på samma gång, så jag lämnade lite där. Fick bärhjälp hemma av min tyska vän Jonas. Tack så mycket! Vet inte hur det hade gått om jag skulle ha gjort det själv. Klarade knappt att ta mig till kyrkan med allt och den ligger ändå jättejättenära stationen. Efter att jag varit i kyrkan måste jag också åka och handla för jag har ju som sagt var inte varit här på väldigt länge. Har iofs lite mat i frysen så jag skulle inte behöva handla för idag, men jag har ingen frukost och det måste jag nog köpa. Allt känns bara så jobbigt just nu så jag väntar nog ett tag till.

Det är egentligen inte så lång tid tills jag kommer hem nästa gång, men just nu känns det som en evighet till den 8:e februari. Blir nog två ensamma helger. Men helgen den 25-27 ska jag iaf åka på läger och det ska bli kul. Åker med min församling här, men Jenny och Mareike ska också  vara där så jag kommer nog få skoj. Hoppas de andra helgerna går snabbt.

Dags att sluta klaga. Om någon har missat det så saknar jag Göteborg!

Det blir mitt första riktiga inlägg detta året. Jag har förväntningar på att det ska bli ett bra år trots att det är sthlmarnas år, 08. Det har ju börjat bra, med först nyårläger som var helt underbart och sen massa skojiga saker. Har varit hemma på lovet nu och umgåtts med mina familj och mina vänner. Jag älskar verkligen Göteborg! Kan inte säga det för mycket. I veckan har jag varit på kurs med alla volontärerna. Det har varit jätteroligt och jag har skrattat så att jag fått ont i magen alla kvällar och också en hel del på dagarna. Vet inte om jag egentligen har lärt mig något, men det känns trots allt inte som det viktigaste för mig. Vi får en slags gemenskap som är svårt att få i vilket grupp som helst. Vi har ju en väldigt viktig saker gemensam som gör att vi connectar bra. (Ja, jag vet Trasha mitt camp, men jag kom inte på något bättre ord...) Det är härligt. Nästa kurs blir i Berlin och det ser jag verkligen fram emot. Jag tror att det kommer bli jättekul!

Igår somnade jag vid halv fyra och sen vaknade jag vid kvart i åtta. Det innebär att jag är ganska trött nu. Det var ju inte som att vi sov speciellt bra någon av de andra nätterna heller... Hehe. Men det är helt enkelt smällar man får ta. Allt roligt vi har haft väger upp sömnbristen jag har nu. Jag har inte heller någon lust att gå och lägga mig tidigt idag. Vill ju passa på att träffa mina vänner nu när jag är hemma. Vi får se hur kvällen utvecklar sig helt enkelt. Har en hel del planer för resten av helgen och sen, vips, kommer det att vara måndag och så sitter jag där på tåget tillbaka till skogen. Jag vet inte hur jag känner inför det, och orkar inte lägga någon av den lilla energi jag har på att tänka på det heller. Jag tror det är dags att avsluta detta inlägg och ägna mig åt mer sociala aktiviteter.