Appropå vänskap
Är det så att när man får en pojkvän slutar folk att räkna med en? Slutar folk då automatiskt höra av sig för att de tar för givet att man inte kan? Jag saknar mina vänner. Det känns som att jag har så få nu. Kanske är det för att jag har varit borta från min hemstad i två år, som folk glömmer bort att räkna med mig. Vänner jag haft och grupper jag har tillhört slutar helt enkelt att höra av sig när de ses. Kanske är det för att de inte tycker om mig längre, eller aldrig gjorde? Men så är det inte med alla, det vet jag.
Jag önskar det fanns mer till över till att vårda sina relationer. Jag saknar att ha en bästa vän. En sån där man träffar ofta och pratar med allt om. En sån som blir den första man hör av sig till när något händer. En man kan prata med om allt annat skiter sig. En bästa vän är på ett sätt ett skyddsnät. Man brukar ju säga att pojkar kommer och går, men vänner består. Men om alla mina vänner har gått? Var står jag då om det andra skulle bli fel?
Och har alla mina vänner gått? Finns det inte längre någon som bryr sig om mig och som vill ha mitt sällskap? Innebär det att jag nu måste leta nya vänner? Var hittar jag dem i så fall? I gruppen i skolan, som ju faktiskt bryr sig om mig? I min nya kör där alla relationer just nu bara är väldigt ytliga? Hur gör man?
Vänner, jag saknar er!
Vardagstankar.
För snart börjar allvaret. Jag har till sist bestämt mig att jag faktiskt ska börja plugga religionsvetenskapsprogrammet på GU. Det känns väldigt vuxet och seriöst. Om tre år kommer jag att ha en utbildning och då måste jag skaffa mig ett seriöst jobb. Då duger inte McDonalds eller något annat lika oseriöst. (Jag har iofs aldrig haft ett oseriöst jobb heller typ, men det hör inte hit.) Om jag bara skulle ta och skaffa mig en egen lägenhet skulle jag verkligen vara väldigt vuxen. Näst efter det väntar giftemål, barn, villa, volvo, vovve... Fast jag vill inte ha någon hund, jag kommer troligtvis inte ta körkort än på ett tag och jag vill helst bo i lägenhet. Så det är ju lite skönt iaf. Att veta att man inte kommer bli någon tråkig Svensson. Bröllop och barn får förresten också vänta ett antal år också. Inga planer på att bli så vuxen ännu alltså.
Iaf, på måndag börja jag. Det ska faktiskt bli jätteroligt. Jag tycker alltid att det är så spännande att få börja i skolan. Ny roliga människor att lära känna, nya fina (dyra!) kursböcker att läsa. Jag har nog alltid varit lite av en nörd och jag tycker det är roligt att lära mig nya saker.
Jag ser också fram emot vardagen. Äntligen ska man få rutin på livet igen. Inte ligga och lata sig i sängen tills klockan är ett. Verksamheten i kyrkan kommer igång igen och det ska bli kul att få vara en del av den igen. Nu ska jag bara försöka hitta en kör som jag kan vara med i. Om någon har något tips är det välkommet.
Ja, det var allt jag hade att säga nu. Kanske tar upp ett mer regebundet bloggskrivande nu när jag kommer få en massa nya intryck varje dag. Om någon är intresserad av att läsa alltså. Återstår att se. Adios amigos.
Oslo
I helgen har jag befunnit mig i Norges huvudstad. Där har jag bara varit en gång tidigare, över dagen i typ sjuan. Nu hälsade jag på Carro som har bestämt sig för att det är en bra plats att bo på. Det blev infyttningsfest och en hel del vandrande på stan. En trevlig liten tripp.
Idag är det bara sex dagar kvar. Jag saknar dig så att det gör ont. Vill inte sakna så mycket och vill inte vara så himla rastlös! Om du har lust att hjälpa mig fördriva tiden är det bara att höra av sig. Skulle vilja åka till Skåne, men pengarna är ett problem. Jag har inga... Typ. Jaja, jag överlever nog. Om det bara att funnits täckning där du är hade det gjort det hela så mycket lättare. Små sms då och då gör väntan uthärdligare. Men inte ens det får jag. Oj vad synd det är om mig. Haha.
Nej nu ska jag läsa Harry Potter. Det brukar kunna få mig att tänka på något annat för en stund.
Feber
Hjälmaredsvänner here I come. :)
Jag tror jag ska skriva lite...
Daniel åkte till Uppsala idag. Han kommer att vara borta i mer än två veckor. Visst att vi är vana vid att vara ifrån varandra en längre tid, men detta blir längsta tiden och dessutom har veckan som gått varit längsta tiden vi fått vara med varandra. Men det ska nog gå bra. Bara jag hittar saker att sysselsätta mig med så kommer nog tiden att gå fort. För jag ska ju inte segla med mina vänner eller åka på läger. Men någon slags semesterresa tänker jag fixa. Om det blir sista minuten eller Oslo eller något helt annat återstår att se. Mamma och pappa åker iaf bort på tisdag och jag kan alltid fly till Daniels lägenhet om det blir jobbigt att vara hemma. Det gäller att vara positiv. Hej och hå. På lördag blir det fest och återseende av Hjälmaredare jag inte sett sen skolan slutade. Det ska verkligen bli roligt!
Nu ska jag gå och testa mammas nya spikmatta. Sen ska jag kanske ta en promenad. Det kan ju hjälpa att rensa tankarna ibland. Och jag ska sova. Riktigt länge. Ingen kommer få väcka mig. Då blir jag arg. Adjö.
Sommar och sol
Till helgen kommer fina Carro till Gbg. Ska bli roligt att få träffa henne lite grann. Senare i sommar ska jag nog åka till Oslo och hälsa på henne. :) Nästa vecka flyttar Daniel till Göteborg! Det ska bli jätteskönt att inte behöva vara så långt ifrån varandra så mycket.
Jag börjar bli lite smått rastlös av att göra ingenting. Ett jobb hade inte varit fel. Jag ska nog söka några såna senare idag, men det får bli när solen inte längre är framme. Dags att gå ut. So long.
Funderingar en tisdagkväll
Min största fråga just nu är vad jag ska plugga till hösten. Just nu tänker jag mest att det kommer ordna sig, det finns alltid plast på någon strökurs. Men om alla arbetslösa nyblivna studenter tänker likadant som jag kanske det inte finns någon plats för mig. Fast då får jag helt enkelt välja ett tråkigt ämne som ingen annan vill läsa. Eller också får jag ta ett jobb som jag egentligen verkligen inte vill ha, typ vikarie på dagis eller nåt. Jaja, det är iaf nästan tre månader kvar tills jag verkligen behöver oroa mig för det där. Nu kan jag mer fundera på om jag kanske ska gå och klippa mig imorgon, eller om jag ska åka till Habo på fredag och sånt där.
Det har redan varit lov i en och en halv vecka och vad har jag gjort egentligen? Tiden går så fort, och appropå det så är det två månader på lördag. Och det kan vi fira tillsammans den här gången för på torsdag kommer Daniel. Det innebär att jag bara måste hitta ett sätt att underhålla mig själv på imorgon, sen har jag någon annan som gör det så bra åt mig. Om det är dåligt väder ska jag vara inne och rensa min garderob och om solen lyser ska jag ligga ute på gräset och läsa en bok. Jag hoppas att solen lyser.
Sommarlov
Tårarna var nära i fredags, men lyckades aldrig ta sig ut. Trots att det varit ett mitt livs bästa år kan jag inte sörja. Det är meningen att det ska vara så här. Livet är fullt av avslut och det gäller att lära sig hantera det. Jag ska istället vara tacksam för allt jag har lärt mig och varit med om. Tack Hjälmared för ett fantastiskt år!
På fredag tar min lilla syster studenten. Tänk att det var två år sen jag stog där, lycklig som aldrig förr. Fick jag göra om den dagen skulle jag nog faktiskt göra det. Finns få stunder jag har varit så totalt lycklig. Fast det är nog kanske inte sant. Men det var en lycka på ett mycket intensivt sätt och jag log så jag hade ont i kinderna flera dagar efteråt. Jag önskar verkligen Maria samma lycka som jag.
Båda systrarna tar sig nu in en oviss framtid med arbetslöshet och stora frågan med vad vi ska göra av våra liv. Just nu lever jag efter filiosofin att det löser sig. Det är inte alls likt mig, jag tror någon påverkar mig. Första utmaningen blir att överleva sommaren, när vi båda bor hemma, utan jobb. Och en utmaningen kommer det sannerligen bli för mig. Att bo med föräldrarna efter två år hemmifrån kommer bli en pers. Men det ska nog gå bra det också. Allting löser sig. Punkt.
Tentaplugg
Fick en mobilräkning idag. Den var på 100 kr mer än vanligt. Lite av pengarna var visserligen smsbiljett på buss, men det mesta var att jag har ringt så grymt många samtal. 93 st för att vara exakt. Jag ringer ju gratis förstås, men det är uppkopplingsavgiften som har höjt räkningen. Sen har jag skickat 1003 gratis sms. Jag älskar mitt mobilabonnemang. Och om någon har missat det tycker jag om att prata i telefon. Men vad gör man när den man vill prata med är 42 mil bort? Då blir det ju telefon helt enkelt.
Ja, detta kan ju alla ta och anteckning i sina intresseböcker. Dags att göra något nyttigt.
1 månad
En månad idag! Tiden har gått fort, fast det känns samtidigt som vi har känt varandra mycket längre än så. Det kan nog inte bli mycket bättre än så här skulle jag tro. Du gör mig lycklig.
Nej, nu är jag fett uttråkad. Ska gå till aulan och se om killen vi väntar på har kommit än. Annars går jag och leker på mitt rum. Borde nog gå igenom mitt tal jag ska hålla imorgon. Ja, så säger vi. Adjö.
Allmänt babbel.
Som så många gånger förr sitter jag i mitt klassrum och väntar på lunch. Pojkar spelar CS och skriker fula ord när de blir arga. Jag har sagt det tidigare, men det är helt obegripligt för mig hur det kan vara kul...
Efter lunch ska jag ta tag i ett stressmoment, nämligen att lära mig repliker till vår dramaföreställning. Ibland undrar jag varför jag bestämde mig för att vara med, men när jag väl kan allt och står där på scenen kommer jag att ha askul, jag vet det. Så det är bara att bita ihop och nöta in orden. Tur att vi har världens bästa dramalärare som är så grymt engagerad och pepper en till tusen.
Jag ser fram emot fredag. Det kommer bli hur mysigt som helst och jag är lyckligast i världen. På lördag blir det Gbg och middag med min familj. Ser fram emot det också faktiskt. Jag tror att de kommer att tycka om honom och hoppas att han kommer tycka om dem. Söndag måste bjuda på fint väder, för då blir det mys i Slottskogen. Jag har inte varit där och tittat på djuren sen morfar tog dit mig och Maria när vi var små. Det ska bli roligt.
Det här blev ju en liten uppdatering av mitt liv. Det är bara en månad kvar i skolan. Sen är det sommarlov, och en så länge är jag arbetslös. Det suger, men allting ordnar sig till slut. Jag får ju iaf 4000 tillbaka på skatten, det är alltid något.
Take care och använd paraply om du vill undvika att bli blöt när du går ut. (Och röda gummistövlar med stjärnor på.)
Finhelg
Det är för övrigt inte en chans att det blir Sthlm till hösten, för jag kommer inte in på Kaggeholm. Antagningsprovet gick åt skogen, men jag fick en dålig känsla när jag var där, så det är inget jag sörjer. Är på reservplats på Glimåkra, så kanske blir det inte alls musik på folkhögskola till hösten. Då blir det något annat. Vad är ännu oklart.
Efter katastrofdagen i Sveriges sämsta stad så fick jag åka första klass på tåget till Uppsala. En snäll man (som iofs fick det att låta som världens uppoffring) lät mig gå före i biljettkön på T-centralen så att jag precis hann med tåget. I Uppsala mötes jag av fint väder, en hel del lulliga människor och en stor, mysig kram. Helgen spenderades tillsammans med Daniel. Har haft det hur bra som helst och längtar redan tillbaka.
Nu är det visst lunch. Måste gå, för folket tjatar på mig. Hej då.
skriv något här.
Jag längtar. Ibland kan det vara trevligt att gå runt och få längta lite. Men snart räcker det. Jag vill att det ska vara fredag nu! Jag känner längtan rent fysikt. Det saknas något. Så är det.
Snart mat. Jag är lite hungrig så det blir bra. Sen är det nog dramaövning en stor del av eftermiddagen. Om inte ska jag gå och lägga mig en stund. Gött att få sluta skolan kl tolv. Det är fett najs.
Slut på tråkinlägget. Hej då.
Jag tycker om dig
En helt vanlig söndag...
Annars idag blir det en promenad, eller möjligtvis en cykeltur, till Maxi. Måste hämta ut biljetterna och det kan vara bra att ha lite annat pålägg till sina mackor än chokladkräm. Tio minuter kvar till lunch. Jag är jättehungrig!
Jag undrar lite smått om det är någon som läser min blogg, men annars skriver jag väl för min egen skull. Det kan väl vara bra det med. Snart är det fredag. Det ska bli mycket trevligt. Hoppas det blir fint väder så vi kan vara ute med. Men vi klarar oss nog även om det regnar. Alltid finns det något att sysselsätta sig med.
Har nog inget mer att säga. Adjödå.
Bryta mönster
Idag har vi fått klasströjor. Mycket snygga är de. =)
Dags att gå till gympan. Vill inte, men man kan inte få allt här i livet. Vore hellre någon annanstans. Men inget att göra åt, så då kan jag lika gärna vara positiv. Två veckor är trots allt inte så lång tid.
Uppdatering
Det är påsklov och jag är ledig. Jag kan sova hur länge jag vill och slösa bort dagen på hur meningslösa saker jag vill. Skönt. Nu under helgen blir det många gudstjänstbesök. Det tycker jag är trevligt. Jag känner mig hemma i Björkekärr.
Äsch jag har glömt bort hur man gör det här. Får återkomma en annan dag. Men jag är glad och fjärilarna lever och frodas. Trevligt värre, och snart är sommaren här. Kan det bli bättre? Skulle inte tro det. Sol och fjärilar hoppas jag på på söndag. Ja tack.
mittinattenbloggning
Ikväll har vi varit på 50-årsfest. Studierektorn hade en sådan här på skolan och bjöd in oss elever att vara med. Vi har dansat loss till dansband i aulan hela kvällen. Det var grymt roligt! Dansa är underskattat och en sjukt bra träningsform. Jag har svettats en hel del med. Höhö. Jag hoppas på flera såna här kvällar, och på torsdag blir det 90-talsfest, och då ska vi dansa hela natten! Dessutom blir det Spice Girls i Små Stjärnorna. Det kommer bli kalas.
Nej nu är det snart dags för sängen. Ska kanske försöka mig upp imorgon till Gudstjänst här på skolan. Är ju faktiskt inte varje söndag det är det, och jag sov en massa natten till idag. Jaja, vi får väl se hur det går med det. Kl är trots allt typ tre. Inte ofta man är vaken så sent här på skolan.
Rock on! (Eller nåt.)
Imorgon är ingen vanlig dag.
21 år. Är det nu jag borde ha kommit på vad jag vill med mitt liv? Borde jag ha en plan för när saker ska hända och i vilken ordning? Eller är det egentligen bara dumt att ens försöka komma på en sådan plan? Vi rår inte för omständigheterna runt omkring oss och kan inte förutse framtiden hur gärna vi än skulle vilja. Alltså kanske jag borde vara nöjd med att inte ha en aning? Jag får försöka leva här och nu, ta dagen som den kommer. Det är svårt, för jag tycker om att ha kontroll över hela situationer. Fast jag tycker om överraskningar också, och jag är nyfiken på att se vad som kommer hända imorgon och framöver. Optimismen spirar. (Det är bara den lilla haken som kallas pengar som ibland sätter stopp för fria tankar, men äsch, det är ju bara papper med siffror på eller hur?)
Men jag vet iaf vad jag vill göra nästa år. Jag vill gå Folkhögskola ett år till. Var och vilken linje är lite oklart, men någon slags musik, helst blandat med bibel, är planen. Ska titta mer noga på detta och försöka skicka in ansökningar snart. Sen är det bara att gå på intagningsprover och hoppas på att komma in. Annars finns det nog något annat att sysselsätta sig med. Jag har iaf alltid något att falla tillbaka på och riskerar inte att hamna på gatan om pengafrågan skulle skita sig. Det är jag oerhört tacksam över. Föräldrar är bra att ha.
Var detta ett lagom vuxet inlägg tro, med lagom vuxna beslut och tankar. Kanske att min blogg kommer att beröra lite mer vuxna ämnen nu framöver, när jag inte kan springa runt och låtsas att jag fortfarande är tonåring längre. (Det har jag kanske inte gjort så mycket, men ändå). Man vet aldrig. Imorgon kanske jag chockar er alla, inklusive mig själv, med ett moget och samhällskritiskt inlägg. Den som lever får se.
Nu ska jag gå och lägga mig, för att få längta till att vakna upp till Ja må hon leva, eller vilken sång min musikaliska familj nu kan tänkas välja. G
Dagen efter
Kvällen spenderades iaf med folk jag tycker om på dansgolvet på Gretas. Det var roligt som vanligt. Carro och Nadia, två av mina bästa vänner. Kan det bli bättre?
Imorgon börjar två veckors praktik. Jag börjar bli nervös. Det är liksom på riktigt och jag måste vara glad och trevligt och göra ett gott intryck. Egentligen vill jag vara på skolan och mysa, men man kan inte få allt här i världen.
Äsch, jag har plötsligt ingen motivation till att skriva. Det kändes rätt trist faktiskt. Ska nog sova istället. Sova är bra. God natt.
Sol
Solen är något av det bästa jag vet. Några solstrålar i mitt bleka ansikte kan få mig att gå från deprimerad till superglad på bara några sekunder. Det finns inget som kan få mig på humör lika bra. Jag frågar mig ofta varför jag bor i Sverige när jag påverkas så mycket som jag gör av vår ständiga avsaknad av sol. Men tänk då hur lycklig jag blir när solen väl är framme. Eller när jag får lov att åka iväg till ett varmt land och bara ligga i solen och ta emot energi och glädje. Hallelujah. (Jag tyckte det kändes rätt att slänga in där.) Visst kan man tycka att vi borde undvika att flyga, när det är en av våra största miljöbovar, och jag får kanske lite dålig samvete som ändå flyger endel. Men samtidigt, när det gör mig så lycklig kan jag istället försöka göra annat för miljön, handla ekologiskt och allt sånt man kan göra. Ska försöka tänka på det. Det är viktigt med miljö och det är viktigt att vi försöker ta hand om jorden. Nu fick jag visst det sagt också.
Ikväll ska jag mysa med en vän. Det är det näst bästa efter solen. Ibland kan det faktiskt vara lika bra som solen till och med.