Nä, för jag är sur...

Vet inte varför, men jag är sur. Sur i hela kroppen. Och irriterad. Då är det jobbigt att vara hemma hos mamma och pappa som inte tål att man inte är trevlig jämt. Det blir liksom inte bättre av att mamma säger: "Oj vad dåligt humör du är på idag då". Det gör bara det hela ännu värre. Bajs. Jag skulle klippa mig idag, men personalen hos frisören hade klantat till det och tappat bort min bokning så jag får komma tillbaka imorgon istället. Det var nog där det började. 
Dagens klagodos. 

Jag ser numera utan glasögon. Visst är det spännande? Linser har jag skaffat mig efter att i tio år ha gömt mig bakom mina brillor. (Bakom mina solglasögon, kan jag va mig själv. Typ, fast inte alls.) Om man aldrig har haft synfel kan man nog inte förstå vilken befrielse det är. Jag ska bara lära mig att sätta in dem på första försöket, så att det inte behöver ta en halv evighet varje morgon. Och så ska jag vänja mig vid att det sitter någon på ögonen och att jag inte kan klia mig hur som helst. Iaf, det är roligt och jag ser helt annorlunda ut. Efter lovet tänker jag komma tillbaka och vara skitsnygg i nyklippt hår, linser och nya kläder (som jag planerar att köpa. Höhö). Och någon gång under våren ska vi på sista minuten, så då kommer jag bli ännu snyggar, helt brun och utan massa fläckar. Hurra. 

Fungerar rätt bra som terapi mot surhet, att tänka på hur snygg jag kommer bli. ;) Kanske ska umgås med Louise ikväll iaf. Vänner sällskap kan ju aldrig vara dåligt.

 

Kommentarer
Postat av: Louise

Jag förstår! Om det är nåt jag förstår så är det synfel... men linser skönt att ha. Mkt bättre. Fast inte alltid såklart... aja hoppas du är gladare även om vi inte träffas i detta nu som planerat.

Postat av: Bajsanna

Jag tycker det är bra att du klagar för då behöver inte jag känna mig så gnällig. Att klaga är en mänsklig rättighet, synd bara att alla familjemedlemmar inte alltid verkar fatta det ;) Och ja, linser är befriande, tack Gud för linser. Förutom kanske på kvällen när de torkar och man känner för att riva ögonen ur sig. Men det är det värt. Vi får träffas nån mer gång innan du drar din kos igen. Jag tycker om dig, Malleballe.

2009-02-14 @ 18:42:01
URL: http://dorisbajsar.blogspot.com/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback