Imorgon är ingen vanlig dag.
Imorgon blir jag ett år äldre än jag är idag. Jag är fortfarande så där barnsligt förtjust i att fylla år. Hela grejen med en hel dag som bara är min och alla vill vara med att fira gör mig glad. Och saker som gör en glad är bra. Det behövs fler såna. Mina vänner gör mig glad. Att få dansa så fult man kan på Gretas dansgolv tillsammans med Carro gör mig glad. Hjälmared gör mig glad. Göteborg gör mig glad (oftast, när det inte är slask. Blä på det). Solen gör mig glad. När man tänker efter så här kan listan bli jättelång. Vad bra. :)
21 år. Är det nu jag borde ha kommit på vad jag vill med mitt liv? Borde jag ha en plan för när saker ska hända och i vilken ordning? Eller är det egentligen bara dumt att ens försöka komma på en sådan plan? Vi rår inte för omständigheterna runt omkring oss och kan inte förutse framtiden hur gärna vi än skulle vilja. Alltså kanske jag borde vara nöjd med att inte ha en aning? Jag får försöka leva här och nu, ta dagen som den kommer. Det är svårt, för jag tycker om att ha kontroll över hela situationer. Fast jag tycker om överraskningar också, och jag är nyfiken på att se vad som kommer hända imorgon och framöver. Optimismen spirar. (Det är bara den lilla haken som kallas pengar som ibland sätter stopp för fria tankar, men äsch, det är ju bara papper med siffror på eller hur?)
Men jag vet iaf vad jag vill göra nästa år. Jag vill gå Folkhögskola ett år till. Var och vilken linje är lite oklart, men någon slags musik, helst blandat med bibel, är planen. Ska titta mer noga på detta och försöka skicka in ansökningar snart. Sen är det bara att gå på intagningsprover och hoppas på att komma in. Annars finns det nog något annat att sysselsätta sig med. Jag har iaf alltid något att falla tillbaka på och riskerar inte att hamna på gatan om pengafrågan skulle skita sig. Det är jag oerhört tacksam över. Föräldrar är bra att ha.
Var detta ett lagom vuxet inlägg tro, med lagom vuxna beslut och tankar. Kanske att min blogg kommer att beröra lite mer vuxna ämnen nu framöver, när jag inte kan springa runt och låtsas att jag fortfarande är tonåring längre. (Det har jag kanske inte gjort så mycket, men ändå). Man vet aldrig. Imorgon kanske jag chockar er alla, inklusive mig själv, med ett moget och samhällskritiskt inlägg. Den som lever får se.
Nu ska jag gå och lägga mig, för att få längta till att vakna upp till Ja må hon leva, eller vilken sång min musikaliska familj nu kan tänkas välja. G
21 år. Är det nu jag borde ha kommit på vad jag vill med mitt liv? Borde jag ha en plan för när saker ska hända och i vilken ordning? Eller är det egentligen bara dumt att ens försöka komma på en sådan plan? Vi rår inte för omständigheterna runt omkring oss och kan inte förutse framtiden hur gärna vi än skulle vilja. Alltså kanske jag borde vara nöjd med att inte ha en aning? Jag får försöka leva här och nu, ta dagen som den kommer. Det är svårt, för jag tycker om att ha kontroll över hela situationer. Fast jag tycker om överraskningar också, och jag är nyfiken på att se vad som kommer hända imorgon och framöver. Optimismen spirar. (Det är bara den lilla haken som kallas pengar som ibland sätter stopp för fria tankar, men äsch, det är ju bara papper med siffror på eller hur?)
Men jag vet iaf vad jag vill göra nästa år. Jag vill gå Folkhögskola ett år till. Var och vilken linje är lite oklart, men någon slags musik, helst blandat med bibel, är planen. Ska titta mer noga på detta och försöka skicka in ansökningar snart. Sen är det bara att gå på intagningsprover och hoppas på att komma in. Annars finns det nog något annat att sysselsätta sig med. Jag har iaf alltid något att falla tillbaka på och riskerar inte att hamna på gatan om pengafrågan skulle skita sig. Det är jag oerhört tacksam över. Föräldrar är bra att ha.
Var detta ett lagom vuxet inlägg tro, med lagom vuxna beslut och tankar. Kanske att min blogg kommer att beröra lite mer vuxna ämnen nu framöver, när jag inte kan springa runt och låtsas att jag fortfarande är tonåring längre. (Det har jag kanske inte gjort så mycket, men ändå). Man vet aldrig. Imorgon kanske jag chockar er alla, inklusive mig själv, med ett moget och samhällskritiskt inlägg. Den som lever får se.
Nu ska jag gå och lägga mig, för att få längta till att vakna upp till Ja må hon leva, eller vilken sång min musikaliska familj nu kan tänkas välja. G
Dagen efter
Igår var det den där dagen när man ska fira kärleken. Det gjorde inte jag. Lyckades faktiskt hålla mig väldigt neutral till hela jippot. Brukar annars vara en mycket bitter singel denna dag (eller kanske alla dagar?) och skriva bittra blogginlägg. (Läs gärna, det är rätt underhållande ;) höhö.)
Kvällen spenderades iaf med folk jag tycker om på dansgolvet på Gretas. Det var roligt som vanligt. Carro och Nadia, två av mina bästa vänner. Kan det bli bättre?
Imorgon börjar två veckors praktik. Jag börjar bli nervös. Det är liksom på riktigt och jag måste vara glad och trevligt och göra ett gott intryck. Egentligen vill jag vara på skolan och mysa, men man kan inte få allt här i världen.
Äsch, jag har plötsligt ingen motivation till att skriva. Det kändes rätt trist faktiskt. Ska nog sova istället. Sova är bra. God natt.
Kvällen spenderades iaf med folk jag tycker om på dansgolvet på Gretas. Det var roligt som vanligt. Carro och Nadia, två av mina bästa vänner. Kan det bli bättre?
Imorgon börjar två veckors praktik. Jag börjar bli nervös. Det är liksom på riktigt och jag måste vara glad och trevligt och göra ett gott intryck. Egentligen vill jag vara på skolan och mysa, men man kan inte få allt här i världen.
Äsch, jag har plötsligt ingen motivation till att skriva. Det kändes rätt trist faktiskt. Ska nog sova istället. Sova är bra. God natt.
Sol
Egentligen tänkte jag att mitt nästan inlägg skulle vara argt och gnälligt. Offret för mitt gnäll skulle varit vårt värdelösa väder i vårt land. Som jag sa när jag var tre år: "Dåligt väder idag i detta landet." Men, så var det strålande sol och klarblå himmel i Göteborg idag. Jag blev lycklig. Därför tar jag tillbaka min klagan och sparar den till en annan dag, en dag när det regnar eller något annat lika otrevligt.
Solen är något av det bästa jag vet. Några solstrålar i mitt bleka ansikte kan få mig att gå från deprimerad till superglad på bara några sekunder. Det finns inget som kan få mig på humör lika bra. Jag frågar mig ofta varför jag bor i Sverige när jag påverkas så mycket som jag gör av vår ständiga avsaknad av sol. Men tänk då hur lycklig jag blir när solen väl är framme. Eller när jag får lov att åka iväg till ett varmt land och bara ligga i solen och ta emot energi och glädje. Hallelujah. (Jag tyckte det kändes rätt att slänga in där.) Visst kan man tycka att vi borde undvika att flyga, när det är en av våra största miljöbovar, och jag får kanske lite dålig samvete som ändå flyger endel. Men samtidigt, när det gör mig så lycklig kan jag istället försöka göra annat för miljön, handla ekologiskt och allt sånt man kan göra. Ska försöka tänka på det. Det är viktigt med miljö och det är viktigt att vi försöker ta hand om jorden. Nu fick jag visst det sagt också.
Ikväll ska jag mysa med en vän. Det är det näst bästa efter solen. Ibland kan det faktiskt vara lika bra som solen till och med.
Solen är något av det bästa jag vet. Några solstrålar i mitt bleka ansikte kan få mig att gå från deprimerad till superglad på bara några sekunder. Det finns inget som kan få mig på humör lika bra. Jag frågar mig ofta varför jag bor i Sverige när jag påverkas så mycket som jag gör av vår ständiga avsaknad av sol. Men tänk då hur lycklig jag blir när solen väl är framme. Eller när jag får lov att åka iväg till ett varmt land och bara ligga i solen och ta emot energi och glädje. Hallelujah. (Jag tyckte det kändes rätt att slänga in där.) Visst kan man tycka att vi borde undvika att flyga, när det är en av våra största miljöbovar, och jag får kanske lite dålig samvete som ändå flyger endel. Men samtidigt, när det gör mig så lycklig kan jag istället försöka göra annat för miljön, handla ekologiskt och allt sånt man kan göra. Ska försöka tänka på det. Det är viktigt med miljö och det är viktigt att vi försöker ta hand om jorden. Nu fick jag visst det sagt också.
Ikväll ska jag mysa med en vän. Det är det näst bästa efter solen. Ibland kan det faktiskt vara lika bra som solen till och med.
Nä, för jag är sur...
Vet inte varför, men jag är sur. Sur i hela kroppen. Och irriterad. Då är det jobbigt att vara hemma hos mamma och pappa som inte tål att man inte är trevlig jämt. Det blir liksom inte bättre av att mamma säger: "Oj vad dåligt humör du är på idag då". Det gör bara det hela ännu värre. Bajs. Jag skulle klippa mig idag, men personalen hos frisören hade klantat till det och tappat bort min bokning så jag får komma tillbaka imorgon istället. Det var nog där det började.
Dagens klagodos.
Jag ser numera utan glasögon. Visst är det spännande? Linser har jag skaffat mig efter att i tio år ha gömt mig bakom mina brillor. (Bakom mina solglasögon, kan jag va mig själv. Typ, fast inte alls.) Om man aldrig har haft synfel kan man nog inte förstå vilken befrielse det är. Jag ska bara lära mig att sätta in dem på första försöket, så att det inte behöver ta en halv evighet varje morgon. Och så ska jag vänja mig vid att det sitter någon på ögonen och att jag inte kan klia mig hur som helst. Iaf, det är roligt och jag ser helt annorlunda ut. Efter lovet tänker jag komma tillbaka och vara skitsnygg i nyklippt hår, linser och nya kläder (som jag planerar att köpa. Höhö). Och någon gång under våren ska vi på sista minuten, så då kommer jag bli ännu snyggar, helt brun och utan massa fläckar. Hurra.
Fungerar rätt bra som terapi mot surhet, att tänka på hur snygg jag kommer bli. ;) Kanske ska umgås med Louise ikväll iaf. Vänner sällskap kan ju aldrig vara dåligt.
Dagens klagodos.
Jag ser numera utan glasögon. Visst är det spännande? Linser har jag skaffat mig efter att i tio år ha gömt mig bakom mina brillor. (Bakom mina solglasögon, kan jag va mig själv. Typ, fast inte alls.) Om man aldrig har haft synfel kan man nog inte förstå vilken befrielse det är. Jag ska bara lära mig att sätta in dem på första försöket, så att det inte behöver ta en halv evighet varje morgon. Och så ska jag vänja mig vid att det sitter någon på ögonen och att jag inte kan klia mig hur som helst. Iaf, det är roligt och jag ser helt annorlunda ut. Efter lovet tänker jag komma tillbaka och vara skitsnygg i nyklippt hår, linser och nya kläder (som jag planerar att köpa. Höhö). Och någon gång under våren ska vi på sista minuten, så då kommer jag bli ännu snyggar, helt brun och utan massa fläckar. Hurra.
Fungerar rätt bra som terapi mot surhet, att tänka på hur snygg jag kommer bli. ;) Kanske ska umgås med Louise ikväll iaf. Vänner sällskap kan ju aldrig vara dåligt.
och så var det lov igen.
Som sagt, man glassar runt på folkhögskola med alla dessa lov. Sportlovet har precis börjat och det inleddes igår afton med en kväll på stan med vänner. Härligt.
För övrigt har det varit en väldigt märklig vecka. Kände inte att den fick något riktigt avslut heller. Vi bara åkte hem, utan att säga hej då till nästan några... Och jag kommer inte tillbaka förrän om tre veckor. Två veckors praktik nu efter lovet är vad som väntar mig. Känns lite nervöst, men blir förhoppningvis roligt. Men nu kom jag bort lite från denna konstiga vecka. I måndags åkte jag hem till Gbg och gick på fest i kyrkan. Sen var jag här hela dagen i tisdags, för att jag skulle gå till tandläkaren. Hann med att besöka Citat (praktikplatsen) och luncha med Maja. Sen for jag tillbaka till skolan för att återvända till Gbg i onsdags då kära syster yster hade projektarbetskonsert. :) Det var jättekul och hon var så dukig!
(nytt stycke, lättare att läsa). Iaf, det blev inte så mycket skola utan mest bara åkande fram och tillbaka kändes det som. (Fast jag var bara borta från lektionerna i tisdags, så det så.) I torsdags var också årets happening i aulan. Lärarspex. Mycket skojigt, men jag är lite bitter på att inte jag var med. ;)
Annat märkligt som har hänt vet jag inte om det passar sig att dela här. Men nu har även jag fått uppleva en sån där "akta-dig-vad-du-önskar-dig,-för-det-kan-slå-in" händelse. Det jag önskade mig i lördags gick på ett sätt i uppfyllelse i söndags, men inte alls på det sättet jag väntade mig, eller ville. Det blev mest bara jobbigt och en tryckt stämning.
Jag har nog kommit till insikt om en sak om mig själv. Det var igårkväll på väg hem efter alla seriösa samtala med vännerna. Men jag är nog inte modig nog att skriva vad det är för en insikt. Jag måste bara sluta leta efter en del av mig själv och inse att jag redan är hel. Det behövs inte någon annan människa för att jag ska kunna vara det. Jag kan vara det alldeles i mig själv. Hoppas jag.
Nej nu vågar jag inte dela mer, med risk att gå för långt. Hej då.
För övrigt har det varit en väldigt märklig vecka. Kände inte att den fick något riktigt avslut heller. Vi bara åkte hem, utan att säga hej då till nästan några... Och jag kommer inte tillbaka förrän om tre veckor. Två veckors praktik nu efter lovet är vad som väntar mig. Känns lite nervöst, men blir förhoppningvis roligt. Men nu kom jag bort lite från denna konstiga vecka. I måndags åkte jag hem till Gbg och gick på fest i kyrkan. Sen var jag här hela dagen i tisdags, för att jag skulle gå till tandläkaren. Hann med att besöka Citat (praktikplatsen) och luncha med Maja. Sen for jag tillbaka till skolan för att återvända till Gbg i onsdags då kära syster yster hade projektarbetskonsert. :) Det var jättekul och hon var så dukig!
(nytt stycke, lättare att läsa). Iaf, det blev inte så mycket skola utan mest bara åkande fram och tillbaka kändes det som. (Fast jag var bara borta från lektionerna i tisdags, så det så.) I torsdags var också årets happening i aulan. Lärarspex. Mycket skojigt, men jag är lite bitter på att inte jag var med. ;)
Annat märkligt som har hänt vet jag inte om det passar sig att dela här. Men nu har även jag fått uppleva en sån där "akta-dig-vad-du-önskar-dig,-för-det-kan-slå-in" händelse. Det jag önskade mig i lördags gick på ett sätt i uppfyllelse i söndags, men inte alls på det sättet jag väntade mig, eller ville. Det blev mest bara jobbigt och en tryckt stämning.
Jag har nog kommit till insikt om en sak om mig själv. Det var igårkväll på väg hem efter alla seriösa samtala med vännerna. Men jag är nog inte modig nog att skriva vad det är för en insikt. Jag måste bara sluta leta efter en del av mig själv och inse att jag redan är hel. Det behövs inte någon annan människa för att jag ska kunna vara det. Jag kan vara det alldeles i mig själv. Hoppas jag.
Nej nu vågar jag inte dela mer, med risk att gå för långt. Hej då.