Nä, för jag är sur...

Vet inte varför, men jag är sur. Sur i hela kroppen. Och irriterad. Då är det jobbigt att vara hemma hos mamma och pappa som inte tål att man inte är trevlig jämt. Det blir liksom inte bättre av att mamma säger: "Oj vad dåligt humör du är på idag då". Det gör bara det hela ännu värre. Bajs. Jag skulle klippa mig idag, men personalen hos frisören hade klantat till det och tappat bort min bokning så jag får komma tillbaka imorgon istället. Det var nog där det började. 
Dagens klagodos. 

Jag ser numera utan glasögon. Visst är det spännande? Linser har jag skaffat mig efter att i tio år ha gömt mig bakom mina brillor. (Bakom mina solglasögon, kan jag va mig själv. Typ, fast inte alls.) Om man aldrig har haft synfel kan man nog inte förstå vilken befrielse det är. Jag ska bara lära mig att sätta in dem på första försöket, så att det inte behöver ta en halv evighet varje morgon. Och så ska jag vänja mig vid att det sitter någon på ögonen och att jag inte kan klia mig hur som helst. Iaf, det är roligt och jag ser helt annorlunda ut. Efter lovet tänker jag komma tillbaka och vara skitsnygg i nyklippt hår, linser och nya kläder (som jag planerar att köpa. Höhö). Och någon gång under våren ska vi på sista minuten, så då kommer jag bli ännu snyggar, helt brun och utan massa fläckar. Hurra. 

Fungerar rätt bra som terapi mot surhet, att tänka på hur snygg jag kommer bli. ;) Kanske ska umgås med Louise ikväll iaf. Vänner sällskap kan ju aldrig vara dåligt.

 

och så var det lov igen.

Som sagt, man glassar runt på folkhögskola med alla dessa lov. Sportlovet har precis börjat och det inleddes igår afton med en kväll på stan med vänner. Härligt.

För övrigt har det varit en väldigt märklig vecka. Kände inte att den fick något riktigt avslut heller. Vi bara åkte hem, utan att säga hej då till nästan några... Och jag kommer inte tillbaka förrän om tre veckor. Två veckors praktik nu efter lovet är vad som väntar mig. Känns lite nervöst, men blir förhoppningvis roligt. Men nu kom jag bort lite från denna konstiga vecka. I måndags åkte jag hem till Gbg och gick på fest i kyrkan. Sen var jag här hela dagen i tisdags, för att jag skulle gå till tandläkaren. Hann med att besöka Citat (praktikplatsen) och luncha med Maja. Sen for jag tillbaka till skolan för att återvända till Gbg i onsdags då kära syster yster hade projektarbetskonsert. :) Det var jättekul och hon var så dukig! 

(nytt stycke, lättare att läsa). Iaf, det blev inte så mycket skola utan mest bara åkande fram och tillbaka kändes det som. (Fast jag var bara borta från lektionerna i tisdags, så det så.) I torsdags var också årets happening i aulan. Lärarspex. Mycket skojigt, men jag är lite bitter på att inte jag var med. ;)  

Annat märkligt som har hänt vet jag inte om det passar sig att dela här. Men nu har även jag fått uppleva en sån där "akta-dig-vad-du-önskar-dig,-för-det-kan-slå-in" händelse. Det jag önskade mig i lördags gick på ett sätt i uppfyllelse i söndags, men inte alls på det sättet jag väntade mig, eller ville. Det blev mest bara jobbigt och en tryckt stämning.
 
Jag har nog kommit till insikt om en sak om mig själv. Det var igårkväll på väg hem efter alla seriösa samtala med vännerna. Men jag är nog inte modig nog att skriva vad det är för en insikt. Jag måste bara sluta leta efter en del av mig själv och inse att jag redan är hel. Det behövs inte någon annan människa för att jag ska kunna vara det. Jag kan vara det alldeles i mig själv. Hoppas jag.

Nej nu vågar jag inte dela mer, med risk att gå för långt. Hej då.

siste januari.

Idag tar första månaden av tvåtusennio slut. Och vad har jag uppnåt detta året? Ingenting. Jag har inte ens börjat på mina försök att bryta mönster... Tror jag. Jag är tillbaka i mina gamla vanliga mönster och tankar om att det här aldrig kommer gå. Det kommer aldrig att sluta som jag vill. Jag behöver en upplevelse á la nyår för att få tillbaka känslan att jag kan få vad som helst. Allt handlar om inställning och allt sitter i huvudet. Det får bli ändring på tankeverksamheten här helt enkelt. Behöver daglig påminnelse om att det faktiskt kan hända bra saker om jag går in med rätt inställning.

Igår gick månadens stora fest av stapel. Dungenfest. (Dungen är namnet på mitt hus.) Det hängdes i köket, dansades på Per och Filips rum, snackades i Sandras och sjöngs Sing Star-tävling i vårt. Jag kom tvåa. Carro vann. Bara att gratulera. :) Och som Lotta sa, inte kan väl festfixaren vinna över sina gäster? Iaf var festen riktigt lyckad. Man vet ju aldrig riktigt om folk ska våga släppa loss och dansa utan alkohol i kroppen (vi har alkoholförbud på vår skola). Men det gick riktigt bra och jag hoppas att alla hade lika kul som jag.


På bilden ser vi mig till vänster som sjunger Sing Star tillsammans med Jonas (till höger). Karin är den eminenta konstnären. Tack Karin, bilden sitter nu på vår vägg som ett fint minne. 

Lite senare och jag är nyss hemkommen från barnkalas. Dagens hemafton var den bästaste hemaftonen! Vi hade partyhattar, drack saft ur sugrör, lekte barnsliga lekar och hade fiskedamm! Jag hoppas att det snart finns bilder och filmer på facebook, både från ikväll och igår. Nu ska jag gå och titta på High School Musical 3 i sunkis. Vi har haft ett maraton idag och det är bara sista filmen kvar. Vilken toppenhelg.   

Oseriös lektion

Vår lektion började för en halvtimme sen och här sitter jag och skriver blogg. Det råkar vara så att läraren är och spelar på en begravning, så vi skulle typ jobba själva med en uppgift som jag redan är klar med. Därav bloggandet mitt på lektionen. När läraren kommer ska vi börja med Illustrator, ett program där man typ målar i datorn. Tror jag. Har inte riktigt fattat hur man gör, men förhoppningsvis förstår jag lite mer när lektionen är slut. 

Ojdå. Nu kom läraren. Dags att sluta med det här. Bye, bye.  

Mittinatten

Visst är det mitt i natten nu när klockan är tolv? Jag ska gå och lägga mig så fort jag har samlat kraft till att borsta tänderna och byta om. Det är konstigt det där när man är för trött för att orka gå och lägga sig. Oftast händer det när man ligger i soffan hemma och tittar på film, men även nu tydligen.

Igår var en kanonkväll ute på Gretas. Vi åkte tåget in för att dansa hela natten och sen tog vi sista tåget, 03.17, hem. Då somnade vi alla fyra. Tur att Alingsås är ändhållplats. Dagen idag har bestått av shopping. Köpte två klänningar på rea. :) Inte för att jag behövde dem, för jag har säkert tjugo stycken redan, utan bara för att det var roligt och billigt. Sen var det hemafton, och det är ju alltid trevligt. Jag var med i gruppen som hade hand om det, och vi lagade tacos. Mums.

Egentligen borde jag utnyttja att jag har en blogg. Jag borde skriva om allt sånt som min lärare alltid pratar om att tidningarna struntar i att ta upp. Som att GPs ägare sparkade en av sina anställda för att han skrev en artikel som var för palestina. Familjen Hjörne är ju judar, så det går inte för sig. Därför är våra svenska medier för Israel, trots att det antaligen är de som är mest skyldiga (okej jag får kanske inte uttala mig, för jag är inte tillräcklig insatt, men det är så jag har uppfattat det.) Iaf, sånt här borde jag låta världen få veta, för fatta vilken möjlighet och vilken makt! Men skriver jag om sånt här? Och skriver de bloggare som har flest läsare om sånt som medierna inte gör? Nej. Därför hoppas jag att min lärare lyssnar på mig och faktiskt tar och startar en blogg. Den ska jag i så fall läsa slaviskt och se till att alla andra också gör, så att den blir lika stor som blondinbellas.

Nej, det är nog bäst att jag håller mig till att skriva om mitt liv och andra helt oviktiga saker, det är vad jag kan bäst. Men jag kan säga att jag tycker Peter Hjörne är dum (fast annars är GP en rätt bra tidning).  

Nu har jag samlat kraften till att sova. God natt.

Vardagsliv

Nu har en hel vecka av den nya terminen förflutit. (Ja, alltså egentligen är det ju mer än en vecka, men vad jag menade var att nu har alla dagar hunnit vara, dvs mån-fre. Ja, det där blev invecklat, men jag tror du fattar.) Vi har kommit in i vardagslunken igen och jag tycker det är skönt. Kommit igång med träning också. Det gäller ju att utnyttja gymkortet som jag ändå betalar för varje månad. Idag blir det spinning med Mamma Mia-tema. Det kommer nog bli väldigt roligt. Jag har aldrig testat spinning innan, så det ska bli skoj att se om det är roligt.

Jag läser Majas studentblogg i gp och förundras över hur olika studentlivet kan te sig. Fast Folkhögskola är ju trots allt något helt annat än universitet och vi lever verkligen två helt olika liv. Så olika det kan bli nästan. Här kan ni läsa själva vettja. (Reklam)
http://attityd.nu/wp/student/

Nej, nu har jag nog inte tid till det här mera. Måste fixa någon som kan ta mat åt mig. Det är det enda negativa med att få maten serverad, att man måste äta en viss tid. Spinningpasset början kl fem, samtidigt som vår middag börjar. Alltså måste någon annan plocka mat åt mig och lämna den till mig i kylen. Pling, dagens I-landsproblem, typ.

Livet kan va' kallt, och hårdhänt

Idag tycker jag att livet är rätt ovänligt mot mig. Inte av någon särskilld anledning förutom typ allt. Bajs på att det aldrig kan få bli bra. Bajs på att det aldrig kan vara jag. Bajs.

Ikväll ska jag sova tidigt. Gräva ner mig under täcket och hoppas på att vakna upp till en solig dag som en ny människa.

Bajs.

Bortkastad sovmorgon

Jag gick som vanligt upp vid halv åtta för att äta frukost. Intet ont anande åt jag och hann till och med gå på morgonbönen idag (händer inte så ofta...). När jag sedan kommer till klassrummet alldeles lagom i tid står det på tavlan: GunBritt kommer ej idag tosdag 8/1. Detta innebär då att jag egentligen kunde legat och sovit i min varma säng nu. Men duktig som jag är tänkte jag ta till vara på tiden och göra färdigt min intervjuartikel. Om jag hade kunna det dumma programet InDesign så hade den säkert varit klar vid det här laget. Men det kan jag inte, och dessutom förstod jag inte heller hur man sätter på skrivaren i vårt klassrum. Så jag gav upp. Det är ändå bara 40 minuter kvar till fikat och efter det början min skoldag på riktigt.

Det snöar ute och är mycket kallt överallt. Tur att jag har min långa, långa halsduk på mig. (Den är faktiskt nästan dubbelt så lång som jag..!) Igår var jag ute på två promenader. Under den ena genade vi över isen två gånger. Det finns fina filmbevis på detta som jag funderar på att slänga upp på facebook senare kanske. Iaf gick vi över hela sjön. Det är ganska coolt tycker jag.

Idag känner jag mig enormt känslosam. Om jag såg en sorglig film skulle jag lätt gråta en flod. Vet inte vad detta kan bero på, men det är väl helt enkelt så ibland. Det går upp och det går ner. Igår var jag så glad för att det var sol. Idag är det inte sol och jag är inte speciellt glad. Men lugn, jag jobbar på det. Innan dag är slut ska jag allt ha lyckats bli glad igen. Så det så.


Tillbaka till vardagen

Om ungefär en halvtimme bär det åter igen av hem till Hjälmared. Det låter så bra att säga att man åker hemifrån till hem. Skönt att höra hemma på flera ställen. :)

Lovet har varit bra och det har varit grymt skönt att få sova på mornarna. Det är nog det jag kommer sakna mest nu när skolan börjar igen. Duktig som jag är lyckades jag skriva färdigt min hemtenta igår. Flummade ihop något på den sista frågan som ingen i klassen förstod. Sen skrev jag nog klart min artikel av intervjun jag gjorde. Oj vad ambitiös jag är. Nu kan jag alltså åka tillbaka till skolan med gott samvete för att jag har gjort alla mina skoluppgifter. Hurra.

Jag är verkligen glad att jag har så många fina vänner som jag har. När jag behöver hjälp finns det alltid någon där att ringa eller nåt. Jag kommer ha med mig massvis med packning till skolan och snälla Louise erbjöd sig att köra mig till tåget så jag slipper åka buss med alla väskor. Sen när jag kommer till A-sås finns Carro där för att plocka upp mig i sin bil. Tacksamhet är nog något jag behöver träna mig på, för tänk hur bra jag har det!

Nej nu ska jag hänga lite med min syster innan det är dags att gå. Au Revoir!

2009

Nytt år och ny start. Jag tror att detta kan bli ett kanon år. Har redan fått lite hintar av vad som möjligen kan hända och jag gillar det. Jag tror att jag har förklaringen till hur jag ska bryta mönstret. Mitt nyårslöfte i år är alltså: Bryt mönstret. Så där enkelt. Och detta året ska jag lyckas, jag är så säker på det. Jag tror också att jag har en person att tacka för detta, men det får bli ett mer personligt tack än på bloggen.

Ska jag sluta skriva i gåtor kanske? Gårdagens afton var kalaskul. Så roligt att få fira med älskade Carro och alla de andra. =) Det var en upplyftande kväll helt enkelt och jag är mycket glad att vi bestämde oss för att fira på detta sättet.

Jag börjar detta nya år på toppen. Ingenting kan stoppa mig från att få det jag vill ha. "I'm the king of the world", typ.

(För förvirrade själar kan jag förklara att detta skrevs dagen efter nyårsafton, men att det visst inte ville bli publicerat då. Alltid ska det vara något som krånglar. Iaf, tänkte att jag lika gärna kunde publicera det nu. ;P)

Gott nytt år och dubbelmoral

Helt spontant och plötsligt kom jag och Carro igår fram till att vi ska på fest ikväll. Det blir hemma hos vår skolvän (min granne och Carros klassis) Natalie. Jag vet själv hur illa det låter efter mitt senaste inlägg med en fin predikan av hur tråkigt jag tycker det är att vara på ställen där det dricks. Klart som korvspad att det kommer finnas fulla folk på denna fest. Även vi ska skåla i mousserande vin (adjöss min plan att vara nykterist. Fast jag skrev ju bara ett tag framöver. ;)). Men man är väl inte sämre än att man kan ändra sig eller hur? Nu har jag inte påståt att jag ska bli aspackad och bete mig precis så som jag inte gillar när folk gör, men jag kan inte garantera att jag är nykter hela kvällen. Trots allt blir det lite dubbelmoral över det hela, jag vet det själv. Hoppas inte att någon har tagit illa upp över mitt plötsliga ändrande av åsikt. Fast egentligen ändrar jag inte så mycket, jag bara ruckar lite på mina principer, och det får man väl göra eller hur?

Jag skrev också att jag kanske inte hade tyckt att nyår var så överskattat trots allt, om jag hade haft en spännande plan. Och jag blev så glad igår när Carro bokade tåg hit till Gbg att jag faktiskt är lite sugen på att fira. Som sagt, man är väl inte sämre än att man kan ändra sig? Har du något att säga om det här är du hemskt välkommen att lämna en kommentar. Du får gärna tycka vad du vill om mig, men jag tycker det är bättre med ärliga människor en såna som bara håller tyst. 

Så var det med den saken och jag ångrar varken det jag skrev eller att jag ska på festen ikväll. Det blir säkert skoj. Jag önskar er alla en toppenrolig natt och ett gott nytt år!    

uppdatering av lovlivet

Mer en en vecka av lovet har redan passerat. Vart tog det vägen frågar jag mig? "Tiden går fort när man har roligt, men även nu", brukar alltid min pappa säga. Det är nio dagar kvar tills skolan börjar, alltså lika lång tid som redan har förflutit. Under denna tid ska jag hinna med att roa min farmor under två dagar och också försöka hitta ett sätt att roa mig själv på på nyårsafton. En av årets mest överskattade dagar enligt min mening. Möjligt att jag skulle tänka annorlunda om jag hade en rolig och spännande afton planerad, men i avsaknad av detta protesterar jag mot kravet att man måste uppmärksamma att tiden går. Det gör den ju trots allt ändå, vare sig vi firar det eller inte.

Julhelgen kom och gick och det var mycket mys med familjen. En väldigt lugn tid här i mitt hem. Vi har inte en massa släktingar man ska fara runt till, eller utflugna syskon som kommer hem en gång om året. Men jag trivs och har det bra. Annars har jag hunnit med att träffa en del betydelsefulla människor under dessa lediga dagar. Har även försökt mig på mellandagsrean, men det var alldeles för hysteriskt, till och med för mig, en äkta storstadstjej. All min köplust försvann så fort jag såg de långa köerna till provrummet och när jag upptäckte att de inte längre säljer den sortens bh jag alltid haft. Hur tråkigt är det inte på en skala att prova underkläder? Och vem blir sugen på det när man är påbyltad med tjocka jackor och halsdukar och annat varmt som behövs mot den råa vinterkylan vi har här? Nej, rean är nog inget för mig. 

En annan sak som nog inte heller är för mig är drickande och hela grejen med att gå ut. Jag har kommit på hur fruktansvärt meningslöst jag tycker att det är. Känner mig inte ett dugg bekväm med att sitta i en stökig bar där fulla människor alltid ska komma och prata med en. Det är helt enkelt inget som lockar mig. Om man däremot kan dansa är det en helt annan sak, för det är grymt kul. Men något annat tackar jag nog nej till. Jag är nykterist ett tag framöver iaf. Nu kan ju säkert någon tro att jag har varit med om något väldigt illa under en fylla, men så är faktiskt inte fallet. De gånger jag dricker blir jag aldrig speciellt full och jag ser heller ingen vits med det. Andra människor får hålla på och dricka hur mycket de vill, jag ser inte ner på någon för det. Vad jag försöker säga är bara att det inte är något för mig. Den här insikten har heller inget att göra med mina kristna värderingar och åsikter. Så länge det jag gör inte skadar mig själv eller andra har nog inte Gud något emot det... Tror jag. Men iaf, detta har inget med det att göra. Det är helt enkelt bara något jag har kommit fram till, alldeles på egen hand. 

Jag tror nog att min avighet mot nyår kan ha med detta att göra. Trots allt handlar ju firandet av det nya året för väldigt många om att bli stupfull. Detta är inget som lockar mig det minsta. Inte heller att sitta i ett hörn och titta på när andra människor blir stupfulla. Det är nog helt enkelt bäst att jag följer med mina föräldrar till deras vänner. Där finns det ingen risk för något sådant iaf. Jag misstänker att folk kan tycka att jag är tråkig som tänker så här. Och kanske är jag tråkig, men då har jag rätt att vara det. Jag får faktiskt säga att jag vill gå hem när klockan är 11 trots att vännerna tycker att natten är ung. Inget fel i att de vill festa, men då kanske vi helt enkelt ska umgås i ett annat sammanhang, där jag inte känner att jag vill vara någon annanstans. Det är nog bäst för alla, då jag har en tendens att klaga väldigt mycket i sådana situationer.

Nu känner jag att jag har svävat ut lite granna och börjat prata om helt andra saker än lovet. Det brukar bli så när det är jag som skriver. Men jag tror bestämt det är dags att avsluta här. Jag ska lägga mig i min sköna säng och läsa min julklappsbok, Tusen strålande solar, som är så fängslande och gripande att den knappt går att lägga ifrån sig. Om jag jämför mitt liv med flickans i boken så lever jag som en prinsessa, om inte ännu bättre. Alltså dags att sluta klaga på min små i-landsproblem som hur jag ska fira det nya året. Tänk om jag hade blivit bortgift när jag var femton år med en man som slog mig? Perspektiv Malin!


God jul!

Ja, det var egentligen allt jag ville säga. Hade egentligen tänkt skicka några småambitiösa julkort på mail, men jag orkar inte. Så förvänta er istället ett sms. Det är ungefär lika personligt som ett massmail.

God natt och god jul! Ta hand om varandra på julen, för det ska man. Och glöm inte bort mannen vars födelse det egentligen är vi firar. Glad Jesu födelsedag!

Jullov

Jag har sagt det förr, men det tål att sägas igen, vad det är härligt med Folkhögskola! Igår började jullovet och jag kan redan känna att det kommer bli roligt att komma tillbaka i januari. Då är allt som det ska vara. Men först lov och ledighet. Och oj vad jag ska njuta. Jag ska sova utan att bli störd på morgonen när det fortfarande är mörk, jag ska umgås med min familj (och förhoppningsvis inte hinna bli galen på dem), jag ska få träffa mina kära vänner som har varit borta så länge nu. Och sen ska jag säkert göra en massa annat skoj.

Det enda som inte känns så lockande just nu är nyår. Jag har inga planer och jag är fett osugen på fest. Helst av allt vill jag åka till nyårslägret och delta i midnattsgudstjänsten, men det kan nog bli svårt eftersom jag inte vill åka ensam. Jag vill inte gå ut, för drickandet, och speciellt på nyår, intresserar mig faktiskt inte så mycket just nu. Klarar mig mycket bättre utan det. Man kan ju verkligen ha grymt kul utan alkohol, och det bevisade julfesten på skolan i torsdags nu senast. Vi hade så himla roligt och dansade halva natten. Om jag inte hittar något annat att ha för mig funderar jag starkt på att följa med mamma och pappa till deras två vänner. Deras barn som är i min ålder lär inte vara där, men att sitta hemma själv är inget jag har lust med. Jaja, det löser sig säkert. Egentligen är det ju bara en dag som alla andra under året. Vem har sagt att man måste ha kul just denna dag?

Nu tror jag bestämt det är dags att sluta här. Ska städa lite snabbt så jag hinner fortsätta titta på julkalendern. Det är verkligen spännande i år, och jag ligger några avsnitt efter. Sholahopp

Jag ÄR Santa Lucia!

Santa Lucia-Malin ska idag fira Lucia, igen. Gårdagens Lucia-tåg var mycket mysigt och det gick väldigt bra för oss allihopp. Väl valda vänner kan få titta på bilder och små korta filmer från tillfället om så skulle önskas. Idag blir det bakning och annat Lucia-mys under kvällens hemafton. Tyvärr är det många som flyr skolan för att gå på partaj i Gbg, men vi som stannar kvar kommer nog att få det trevligt ändå, utan dem.

Eftersom jag är rätt inkompentent vad gäller datorer och annat tjafs förstår jag inte alls hur man lägger till ett youtube-klipp på sin blogg. Därför kommer här istället en länk till en skojig sak som man kan titta på så här på Lucia-dagen.

http://www.youtube.com/watch?v=hIxaIAEhh28

Nu ska jag ta tag i mitt liv och börja plugga på den bajsiga tentan. Jag tror inte att ni förstår hur tråkigt det är. Lid med mig. Over and out.

Nobeldagen = Malindagen

Idag är det Nobeldagen. Det är inte många här som bryr sig om det. Har inte hört någon som nämt det ens, men skolan flaggar iaf. Mer viktigt dock är att det är min namnsdag. Malin. Detta har bara uppmärksammats av min mamma och farmor, men jag begär inte att folk ska bry sig om namnsdagar lika mycket som min familj. När jag bodde hemma fick jag alltid ett litet paket på denna dag. Inga paket här inte, men dock tentaplugg. Shohoo. Mitt livs första tenta skriver jag på tisdag. I det skojiga ämnet Mediekunskap. Vår lärare har iofs varit så snäll att hon gett oss 60 instuderingsfrågor, så vi inte måste läsa igenom hela den tjocka boken "Massmedier". Mycket bra bok om man inte kan somna.

Innan denna stora dag i mitt liv så är det Lucia. I skolan firas detta på fredag morgon med ett eminent luciatåg. Sen blir det även lite lussefest på lördag kväll med bakning och annat mys. Om det bara kunde komma lite snö hade det verkligen varit julstämning. Men den kan nog dyka upp ändå. Det gäller bara att vara på rätt humör, tända lite andventljus, se på julkalendern och äta hembakta lussekatter. Men det blir det inget med just nu. Jag måste verkligen ta tag i pluggandet, för om kanske en halvtimme ska vi ju åka på Yoga.

Tills vi hörs igen övar jag järnet på "Viskar en bön", mitt solo i luciatåget, och försöker förstå Sveriges massmediala historia och annat sånt skoj. Take care 

Nu blir det skamlös reklam

Lördagen den 6:e december går Hjälmareds folkhögskolas årliga julmarknad av stapel. Mellan klockan 14.00 och 19.00 är alla hemskt välkomna hit för att köpa saker. Vi säljer loppisgrejor, hantverk, bakverk och bröd av alla dess slag, och säkert en hel massa annat som jag just nu glömt, och pengarna går till Aids-drabbade och hörselskadade barn i Eritrea. Vi har även en mycket proffsig cabarét (nejdå jag är inte aaaalls med i den) som vi tar lite inträde till. Den är ju bara ett måste alltså! Alla är varmt välkomna. Det finns förresten ett lotteri också, och massa roliga aktiviteter uppe i idrottshallen för den tävlingssugne. Något för alla, det kan jag lova. Ta med dig alla du känner och kom hit!

Inte för att jag tror att någon som läser min blogg ens har möjlighet att komma, men man vet aldrig. Det skadar ju inte med lite reklam, eller hur? Förresten jobbar vi med julmarknaden hela dagen imorgon och på fredag. Det är ett väldans övande på gång i min grupp. Just nu känns den långt ifrån färdig, men det är roligt. Och det kommer bli så himla kul att stå på scen på lördag och få sjunga och spela lite teater! Det är sånt här jag helst av allt vill göra. Varför är jag inte ekonomiskt oberoende? 

Nu är det dags att sova, trots att klockan bara är kvart över nio. Jag är supertrött och det kommer bli en lång dag imorgon. Skoj!  

Gny och gnäll och ynk...

Ikväll känner jag för att gnälla lite granna. Och det får jag faktiskt, för det här är min blogg. Så det så.

Ingenting känns kul just ikväll. Jag har varit lite ur gängorna på sista tiden. Vet inte vad det är med mig. Är trött och hängig, och sen har vi ju dessa humörsvängningar jag talade om igår. Någonting är fel tror jag. Det är något som saknas, men vad det är vet jag inte. Ska nog sätta mer ner och grubbla lite grann över det, så kanske det kan bli bättre sen. Sen vet jag att avsaknaden av sol påverkar mig något enormt. Jag kan aldrig vara så glad på vinterna som jag är på sommaren, inte ens om jag försöker. Jag behöver energi! Kan någon ge mig solen i julklapp tack? En utlandsresa skulle iofs duga.

Gick in på tjuvlyssnat.se för att pigga upp mig lite grann och hittade denna mycket intelligenta dialog som jag bara är tvungen att dela med mig av:

Två platinumblonda fjortistjejer ~16 sitter och diskuterar sin dag. Tjej 1 verkar lite nedstämd.
Tjej 2: Men hur mår du egentligen gumman?
Tjej 1 (gravallvarligt): Alltså, jag vet inte... Jag kanske måste ta en bloggpaus.

Där har vi det. Lösningen på mitt problem. Jag måste ta en bloggpaus. Haha. Jag slutar aldrig förundras över vad folk i vårt land kan kläcka ur sig. Gå in och läs själva vettja.

Äsch det blir inte bättre än så här. Andakt om typ en halvtimme, den ska jag gå på. Tills dess kanske jag ska läsa lite i en skolbok, eller göra något mindre vettigt. Det märker vi. God natt.


Mä, bajs på det...

Jag tror att jag lider av en måntlig plåga just nu. Och då talar jag inte om den fysiska smärta många upplever i en speciellt utvald kroppsdel. Nej, istället är det dessa underliga humörsvängningar, som nog bara kan komma sig av en enda sak, som jag syftar på. PMS tror jag bestämt att det brukar kallas. Annars börjar jag misstänka att jag lider av en lätt sväng manodepressivitet. Ena stunden är jag jätteglad och positiv för att nästa stund känna mig supernere och gråtfärdig. Men jag tror nog ändå att det beror på denna börda vi kvinnor har blivit tvungna att bära. Tänk vad livet är orättvist ibland... Och dyrt är det minnsan också!

1:a december idag. Mysfaktorn var på topp imorse när vi kvart över sju pallrade oss ut i kylan för att gå de tio metrarna till Sunkis. (Enda stället på skolan med TV för er som inte vet.) Julkalendern är ett måste och en mycket kär tradition. Kan inte komma ihåg att jag har missat den ett enda år faktiskt. Alltså började dagen så bra som den bara kunde ha gjort. Sen gick det bara utför, men det behöver vi inte ta här med risk att bli för deppig.

Igår var det förresten första advent. Advent betyder ankomst och inte väntan som många tycks tro. Men trots allt är adventstiden en väntan. Vi väntar på Jesus, vi väntar på jullov, jag väntar på Rut och Louise. Sen väntar jag på att jag ska få en ny mobil också, men det känns allt för kommersialistiskt att skriva här egentligen. Fast nu när jag ändå tog upp det måste jag bara klaga en gnutta. Jag lämnade in den på höstlovet och det skulle ta typ fem dagar sa de. Nu har det gått en månad. Jag är arg, ledsen och besviken. Nåja, mobiler är ju trots allt värdsliga ting. Det finns viktigare saker här i världen att lägga sin energi på. Jag är dock lite dålig på det där med prioriteringar, som nog de flesta redan vet.

Känner att jag spårade ur lite från detta med advent. Vi startade det nya kyrkoåret igår också, så gott nytt kyrkoår på er allesammans! Nu ska jag prata om livet tillsammans med min goda vän. Vi får nöja oss med msn, då övrig kontakt med frankerlandet är högst komplicerad (och framför allt dyr!) God afton.

Hur är det möjligt?

Jag kan inte tro att det är sant. Sex gånger, det måste vara något slags rekord. Men visst heter det sjunde gången gillt? Absolut, vi säger så.

Hur brytet man ett mönster man bara har hamnat in i utan att man gjort någonting? Hur skjutton ska jag kunna förändra denna negativa spiral? Det är en fråga som jag redan har ställt mig ett antal gånger, för när en sak händer fler än två gånger börjar det bli en vana. Så detta kanske är min lott i livet?

Nej, dags att rycka upp sig. Det är väl inte hela världen. Det som händer är väl meningen på något märkligt sätt... Ja, vi säger det också. Ska bara lyckas övertyga mig själv om att det är sant med. Återkommer när jag lyckats.

Tidigare inlägg Nyare inlägg