Hur är det möjligt?
Hur brytet man ett mönster man bara har hamnat in i utan att man gjort någonting? Hur skjutton ska jag kunna förändra denna negativa spiral? Det är en fråga som jag redan har ställt mig ett antal gånger, för när en sak händer fler än två gånger börjar det bli en vana. Så detta kanske är min lott i livet?
Nej, dags att rycka upp sig. Det är väl inte hela världen. Det som händer är väl meningen på något märkligt sätt... Ja, vi säger det också. Ska bara lyckas övertyga mig själv om att det är sant med. Återkommer när jag lyckats.
Dags för ...
Vad händer resten av eftermiddagen och kvällen fram tills bowling kl elva? Det vet jag inte, men det märks väl. Kommer nog att bli en rolig kväll iaf hoppas jag. =)
Nej, nu kommer jag faktiskt inte på något mer att skriva om, konstigt nog. Kanske beror på att jag är så trött, och lite allmänt ur balas, som igårkväll. Men sånt händer och idag är det mycker bättre. Nu ska jag gå. Hej då.
jag har tråååååkigt!
Jag saknar Rut och jag saknar Louise och jag saknar bajsanna (tack för din söta kommentar, och för övrigt kan jag inte kommentera din blogg, för jag har inget blogspot-konto). Saknar ju en hel dröjs med folk till också, men jag orkar inte nämna alla jämt.
Nej, nu har jag haft tråkigt i allt för lång tid. Ska nog gå upp på mitt rum och ha tråkigt där istället. Orkar inte lyssna på alla fula ljud i stil med: "watch out..." med mongodataröst. So long världen.
Det där med femte hjulet
Jaja, hur det nu må vara med den saken skulle jag nog ändå kalla mig själv ganska bra på att vara femte hjulet. Jag har ju fått en del träning genom åren skulle man kunna säga. Men jag undrar om den där lilla känslan av att vara ivägen någonsin kommer försvinna när man umgås med ett par. Man kan inte vara tre i en sandlåda så att säga. (Jag tror att det där är ett citat från en barnbok mina föräldrar brukade läsa för mig när jag var liten. Något i den stilen är det iaf).
Nej, men det kanske helt enkelt är min lott här i livet, att alltid vara lite smått ivägen och behöva hitta på ursäkter för att titta åt ett annat håll. Det är vad som kommer stå på min gravsten, eller som ett sånt där snyggt smeknamn som man sätter mellan för- och efternamn. Malin "femte hjulet" Claeson.
Om jag ska vara ärlig är jag grundligt trött på det. Inget ont mot mina par-vänner, för ni vet att jag tycker om er. Men när är det min tur att få vara det fjärde hjulet? (Eller andra då, det skulle passa bättre nu igen. Vårt svenska uttryck är helt enkelt inte så beskrivande egentligen.) När ska jag få vara med och hålla uppe bilen (cykeln) och bli saknad när jag inte är där? Just nu är jag en enhjuling, och det är lite svårare att ta sig fram på en sån. Får börja leta efter ett hjul. Var hittar man såna? Kanske ska gå till en cykelaffär.
Vilken vacker liknelse jag just hittade på, alldeles så där spontant. Har tidigare använt mig av pusslebiten, men hjulet är också bra.
Nej, men jag får väl sova då. Finns inget annat bättre att göra här just nu. God natt.
...fredag är ändå den dagen som känns bäst
Måste bara få skryta lite och berätta om igår. På morgonen hade vi en lektion som vi inte haft tidigare (har innan haft sovmorgon på den tiden). Sen åkte jag, Sandra och Lotta iväg och intervjuade en snubbe till vårt filmprojekt. Det gick mycket bra och vi blev nöjda. Det blev film på svenskan och sen snack om filmen på livsåskådningen. Efter skolan ringde jag farmor och gladde henne på hennes födelsedag (hon sa att det var det bästa med dagen. Söt.). När samtalet var färdigt gick jag dirket och läste min läxa och när det var klart gick jag ett varv runt sjön. Det var trevligt, men lite väl mörkt i slutet. Efter middagen blev det box på gymet tillsammans med tre klassisar. Kom hem, duschade, gick på andakt, åt kvällsmat och gick och la mig i alldeles lagom tid. Snacka om att jag har karaktär! (Kanske inte idag dock, men det hör inte hit.)
Nu vet jag. Som kompensation för allt jag gjorde igår gör jag istället ingenting idag. Där har vi det. Kanske vore bättre om jag sped ut min hurtighet lite till olika dagar, men man kan inte få allt här i världen. Jag började trots allt på mitt informativa tal idag. PowerPointpresentation kommer det bli. Mycket ambitiöst.
För er som vill veta är jag färdig, är helt säker på det nu. Fjärilarna har jag dödat och jag är mycket nöjd med mig själv. Det är så här det ska vara. Yes.
'
Ibland kan man nog tro att jag inte bryr mig. Men det är inte så. Jag bryr mig en massa. Det råkar bara vara så att jag är dålig på att komma ihåg verkligheten och inte förlora mig i min lilla bubbla. I slutändan är det nog jag själv som kommer få lida av det. Om jag fortsätter så här kommer det inte bli något roligt att komma tillbaka sen. "Killar kommer killar går, men vänner består" heter det ju så fint. Men just nu känns det mer som "vänner kommer vänner går, men..." ja vad är det som består egentligen? Och är det verkligen så här jag vill ha det? Nej det är klart det inte är, men gör jag något åt det? Tyvärr är det väl nej även här. Men förhoppningvis kanske det kan stämma iaf, att vänner består. Det återstår för mig att se när jag slutar här. Vilka har tröttnat på mig för att jag aldrig hör av mig, och vilka förstår att det inte är för att jag inte vill som jag aldrig gör det? Det jag vill ha sagt är: tro aldrig att jag inte bryr mig och tro aldrig att jag har slutat tycka om. Jag fungerar nämligen inte så. Mina nya vänner ersätter inte mina gamla.
Ja, nu blev det visst massa sånt där djup babbel igen som inte alls var planerat. (Du har visst rätt Tomas, det är så min blogg oftast fungerar.) Snart dags för middag. Ska jag ta tag i min själv och läsa lite skolbok innan dess? Ja, jag ska nog det, för jag har karaktär!
söndag kväll/natt
Klockan är alldeles för mycket för att jag ska sitta här och vara oseriös, men jag fick bara en sån lust att skriva om inget vettigt alls. Känner mig dock helt yr i huvudet och borde förmodligen åtgärda detta genom att sova. Men till skillnad från vissa andra så har jag ingen karaktär och tar alltså inte ta i mitt liv. Borde lära mig av Carro, speciellt vad gäller att gå och lägga sig i tid. Det är den kvinnan bra på. Det är inte jag.
Imorgon kommer fotografen som blev sjuk förra veckan. Denna gången är jag inte så nervös. Det gör väl varken från eller till om han nu skulle tycka att jag är värdelös på att ta bilder. Möjligtvis för mitt självförtroende eller mitt betyg, men får vi betyg i foto? Jag vet inte det. Vet inte hur systemet fungerar här. Jag vet att jag får 30 högskolepoäng och det är bra.
Nu är tänderna borstade och sminket borta. Dags att sova. Gud vilket onödigt inlägg egentligen. Imorgon ska jag vakna som en ny människa, med karaktär, som inte gör såna här onödiga saker. God natt världen.
lördag förmiddag.
Det händer nog inte mycket idag, men jag ska få en massage av Carro och det kommer att bli asgött. Har haft träningsvärk i typ hela kroppen enda sen i tisdags. Aj aj. Vet inte vad som har hänt med mig, jag tränar helt plötsligt en väldans massa. Märkligt. Det är liksom inte jag egentligen. Eller det är kanske den jag har blivit, men inte den jag var. Är nog rätt annorlund från bara några år sen. Men det är ju bra, förändring är aldrig fel. Och appropå det, för er som inte vet så har jag lockigt hår igen. Permanenten blev jättebra, även om den var förbaskat dyr. Nästa gång gör jag det hemma. Men jag är iaf glad över mitt fina hår. =)
Nu är det strax lunch, så jag får väl avsluta här. Blev inte så mycket vettigt sagt, men när blir det det? Ha en härlig helg vänner! <3
åka hem
Lovet gick ändå rätt snabbt. Trodde att jag skulle gå runt och vara rastlös och bara längta och sakna. Visst har jag saknat mina vänner och allt roligt vi har tillsammans, men jag har ändå kunnat leva här i verkligheten ett tag. Har ju fått träffa lite fina människor som betyder så mycket för mig. Det är härligt.
Nu ska jag och Maria snart börja laga middag till vår kära far. En födelsedagspresent, bara lite i efterskott. En mycket ambitiös måltid kommer det bli minnsan, tre rätters och allt. Sen blir det en sväng förbi kyrkogården för att besöka mormor och morfar. Efter det är det dags. Och nu längtar jag verkligen!
Imorgon blir mina foton berömda av ett proffs. Snacka om att jag kommer vara nervös då. Fy, jag undrar verkligen vad han kommer att säga. Hoppas att han kan säga att någon bild är bra iaf. Måste hitta på saker att säga om mina bilder med. Jag måste kunna försvara varför de ser ut som det gör. Hur gör man det om ens tanke mest var "jo men detta är väl snyggt"? Äsch det löser sig. Ingen idé att oroa sig för det. Om han nu sågar alla mina bilder är inte det hela världen heller. Jag har ju inte direkt någon plan på att bli fotograf.
Nej nu ska jag packa ner min dator, så att jag är redo att åka sen. See you soon my friends! Hurra!