Malins blogg

Det känns så grymt vuxet att säga att man skriver tenta. Då känns ens studier så mycket på riktigt på något sätt. Jag håller på och skriver på min hemtenta. Sista stora grejen vi har innan skolan tar slut. Ämnet heter Medie- och kommunikationsvetenskapens grunder och är någon slags komplettering för att vi ska få våra 30 högskolepoäng, som vi iofs inte får om vi inte skriver in oss på GU. Men eftersom det ser ut som att det inte blir folkis till hösten är det kanske precis vad jag ska göra. Vi får väl se. Iaf, jag har skrivit klart tre av fyra frågor och till den sista måste jag titta på ett avsnitt Vänner. Det är faktiskt så. Jag ska analysera det enligt genusprespektiv och semiotik. Ska bli spännande att se om jag lyckas med det. Planen är iaf att bli färdig med den idag så jag slipper tänka mer på den.

Fick en mobilräkning idag. Den var på 100 kr mer än vanligt. Lite av pengarna var visserligen smsbiljett på buss, men det mesta var att jag har ringt så grymt många samtal. 93 st för att vara exakt. Jag ringer ju gratis förstås, men det är uppkopplingsavgiften som har höjt räkningen. Sen har jag skickat 1003 gratis sms. Jag älskar mitt mobilabonnemang. Och om någon har missat det tycker jag om att prata i telefon. Men vad gör man när den man vill prata med är 42 mil bort? Då blir det ju telefon helt enkelt.

Ja, detta kan ju alla ta och anteckning i sina intresseböcker. Dags att göra något nyttigt.

Sitter just nu i datasalen och väntar på att dramaövningen. Vi övar en hel massa denna veckan. Kan ju iofs vara bra eftersom det är föreställning på tisdag! Det är mycket nu, men det löser sig. Ingen panik. 

En månad idag! Tiden har gått fort, fast det känns samtidigt som vi har känt varandra mycket längre än så. Det kan nog inte bli mycket bättre än så här skulle jag tro. Du gör mig lycklig. 

Nej, nu är jag fett uttråkad. Ska gå till aulan och se om killen vi väntar på har kommit än. Annars går jag och leker på mitt rum. Borde nog gå igenom mitt tal jag ska hålla imorgon. Ja, så säger vi. Adjö.  

Och regn, regn, regn, föll ner, ner, ner, i stora, stora floden. Idag har det regnat. Både igår morse och idag faktiskt. Men sen sprack det upp på eftermiddagen och det ser ut som att det kan bli likadant idag. Fast jag måste nog vara inne och planera mitt tal. Vill hålla det imorgon så att jag har en sak mindre som hänger över mig. Det är mycket nu. Jag blir stressad och vet inte i vilken ände jag ska börja. Tur att jag har någon ska kan lyssna på min hysteri och förklara för mig att det inte är hela världen. Skolan är inte livsviktig. Inte denna skolan jag går nu iaf. Skönt att tänka på när paniken smyger sig på.

Som så många gånger förr sitter jag i mitt klassrum och väntar på lunch. Pojkar spelar CS och skriker fula ord när de blir arga. Jag har sagt det tidigare, men det är helt obegripligt för mig hur det kan vara kul...

Efter lunch ska jag ta tag i ett stressmoment, nämligen att lära mig repliker till vår dramaföreställning. Ibland undrar jag varför jag bestämde mig för att vara med, men när jag väl kan allt och står där på scenen kommer jag att ha askul, jag vet det. Så det är bara att bita ihop och nöta in orden. Tur att vi har världens bästa dramalärare som är så grymt engagerad och pepper en till tusen.

Jag ser fram emot fredag. Det kommer bli hur mysigt som helst och jag är lyckligast i världen. På lördag blir det Gbg och middag med min familj. Ser fram emot det också faktiskt. Jag tror att de kommer att tycka om honom och hoppas att han kommer tycka om dem. Söndag måste bjuda på fint väder, för då blir det mys i Slottskogen. Jag har inte varit där och tittat på djuren sen morfar tog dit mig och Maria när vi var små. Det ska bli roligt.

Det här blev ju en liten uppdatering av mitt liv. Det är bara en månad kvar i skolan. Sen är det sommarlov, och en så länge är jag arbetslös. Det suger, men allting ordnar sig till slut. Jag får ju iaf 4000 tillbaka på skatten, det är alltid något. 
Take care och använd paraply om du vill undvika att bli blöt när du går ut. (Och röda gummistövlar med stjärnor på.)

I onsdags tog jag tåget till Sthlm. Jag kan inte hjälpa det, men jag tycker inte om Sthlm! Kan det bero på deras fula dialekt, störiga hammarbyfans som skriker och gapar på tunnelbanan, eller dryga busschaufförer som inte förklarar vart man ska gå av? Ja, inte vet jag, men en sak är säker. Jag tänker aldrig bosätta mig på baksidan. (Om vi inte skulle hamna i Uppsala, men det räknas inte)

Det är för övrigt inte en chans att det blir Sthlm till hösten, för jag kommer inte in på Kaggeholm. Antagningsprovet gick åt skogen, men jag fick en dålig känsla när jag var där, så det är inget jag sörjer. Är på reservplats på Glimåkra, så kanske blir det inte alls musik på folkhögskola till hösten. Då blir det något annat. Vad är ännu oklart.

Efter katastrofdagen i Sveriges sämsta stad så fick jag åka första klass på tåget till Uppsala. En snäll man (som iofs fick det att låta som världens uppoffring) lät mig gå före i biljettkön på T-centralen så att jag precis hann med tåget. I Uppsala mötes jag av fint väder, en hel del lulliga människor och en stor, mysig kram. Helgen spenderades tillsammans med Daniel. Har haft det hur bra som helst och längtar redan tillbaka.

Nu är det visst lunch. Måste gå, för folket tjatar på mig. Hej då.