Malins blogg

Hittade den här listan på Emelies blogg och insåg att jag inte har gjort alls många såna här. Det är nog dags nu. Du kan ju följa mitt exempel om du har lust.

Tre namn du går under:
1. Malin 
2. Trasdockan (Alexandra, Frida och jag)
3. Malle ^^ (För att glädja mina före detta klasskompisar som brukade använda detta sjukt fula smeknamn.

Tre saker som skrämmer dig:
1. Ensamhet, en viss sort.
2. Framtiden, eftersom jag inte vet något om vad jag ska göra med mitt liv.
3. Hur lätt det kan vara att tappa kontakt med människor som betyder massor.

Tre saker du har på dig:
1. Jeans (för en gångs skull har jag inte kjol!)
2. Vitt linne
3. Strumpor med hjärtan på och hål i.

Tre av dina favoritlåtar just nu:
1. Wonderful World - James Morrison
2. Your Smile is a Drug - Patrick Park
3. She's Only Happy in the Sun - Ben Harper

Tre sanningar om dig:
1. Jag har svårt för att vara ensam utan att ha något att göra.
2. Jag är pedantisk och lat, ingen bra kombination.
3. Jag har svårt för att inte berätta för mycket saker om mig själv för folk.

Tre av dina intressen:
1. Sjunga
2. Umgås med vänner
3. Vara i kyrkan, om det nu kan räknas som intresse.

Tre saker du verkligen vill ha:
1. Sommar och sol, och gärna en solbränna
2. Ett sommarjobb skulle sitta fint.
3. Massa nya sommarkläder, helst från Gina Tricot.

Jag vaknade vid halv sex i lördags av att jag hade jättejätteont i magen. Lite så där på höger sida så att jag började tro att det var blindtarmen. När det inte slutade att göra ont så ringde jag hem och pappa sa till mig att ringa 112. Så det gjorde jag, för första gången i mitt liv. De skickade en ambulans som jag fick åka in till sjukhuset med. Det har jag heller aldrig gjort förut. Väl där blev jag undersökt och fick vänta i några timmar innan läkaren kunde konstatera att det troligtvis var njursten jag hade. Så då äntligen fick jag smärtstillande. Tre sprutor fick jag. Först en som höll ett tag, sen en annan efter att den första slutat verka och sen en tredje eftersom den andra inte hjälpte. Den tredje var nog väldigt stark för jag blev helt snurrig och pratade massa strunt. Det som var tur med det hela var iaf att mamma och pappa kom till sjukhuset, för de skulle komma och hälsa på mig i helgen. Så jag slapp vara ensam och det var jätteskönt.

Först tänkte de skicka hem mig efter den andra sprutan, men när den inte hjälpte bestämde de sig för att låta mig stanna kvar och göra en akutröntgen för att bli helt säkra på att jag hade en sten. Så då blev jag röntgad, även det för första gången i mitt liv. Sen hamnade jag på ett rum där jag sen också fick sova. Första gången jag har övernattat på sjukhus. Hade dropp och så för jag fick inte äta på hela dagen och när jag väl fick det så kunde jag inte behålla maten. Inte så roligt. Det blev en väldigt orolig natt med inte alls mycket sömn. Blev väckt kl sex för att jag skulle ta tempen och sen halvsov jag bara någon timma till innan frukost och så. Vid tiotiden blev jag iaf utskriven även om Stena (min lilla njursten) inte hade kommit ut än. Så nu ska jag gå och hoppas på att hon kommer ut inom två veckor. Då ska jag tillbaka till sjukhuset och om hon inte är borta då måste de nog spränga henne med hjälp av ultraljud. Men det är nog inte så läskigt som det låter, hoppas jag.

Något roligt med det här är iaf att jag har fått en medicin som ska utvidga min urinledare (så att Stena lätter lämnare min njure) och denna medicinen är egentligen till för prostatabesvär. :P Kvinnan i kassan på apoteket kollade konstigt på mig när jag gav henne receptet. Hehe. Jag har också fått medicin som jag kan ta om jag får ont igen. Så det ska nog lösa sig till slut. Men helgen var inge rolig och jag är fortfarande väldigt trött. Njursten gör fruktansvärt ont och det är inget jag önskar någon annan. Hoppas jag slipper få en till i framtiden och hoppas att Stena kommer ut snart.

Nu har ni fått en detaljerad redogörelse för min sjukhusvistelse. Spännande va?

Innan kunde jag verkligen skriva ett inlägg varje dag och jag hade alltid något att säga... Nu är det som att jag har glömt hur man gör... Beror det på att det inte händer något spännande i mitt liv? Jag gör ju typ samma saker varje dag på jobbet... Men ändå. Lite tankar måste jag väl ha? Kanske är det för att jag tittar för mycket på Vänner... Men det är så skönt att ha något som sällskap när man äter och så... Jaja.

Härromdagen var jag lite trött på mitt jobb... Trött på att ha så mycket dötid när jag är där (även när jag inte är där då men...) och trött på att jag känner mig onödig... Jag behövs liksom inte. Jag borde skaffa en hamster. Men förhoppningsvis har jag väl gjort lite inverkan i någons liv... De två tjejerna i barnkören sa att de skulle sluta i kyrkan när jag slutar, det tog jag som en komplimang. Jag tror de tycker om mig. Hihi. Men det jag menade var att det gör ingen skillnad om jag är med eller inte... Alla mina grupper och allt klarar sig utmärkt utan mig... Iofs är väl det lite meningen med att vara volontär, men det känns lite frustrerande. Det känns dock lite bättre nu och jag trivs ju väldigt bra så...

Relationer människor emellan är svåra. Alla missförstånd som så lätt kan bli eftersom vi alla tänker olika och är så väldigt olika. Men det är ju det som är det fina, alla människor är unika. Jag har det hellre som vi har det nu, att man hamnar i konflikter och så ibland, än att alla bara tycker likadant. Det vore verkligen förskräckligt! Men ibland önskar man bara att det kunde vara lite enklare. Att folk bara kom överräns och så. Världen skulle vara så mycket lättare att leva i då. Jag antar att det ända man kan göra är att se på sig själv och se vad man behöver ändra på. Och också försöka se på alla människor som värdefulla och viktiga trots att det kan vara väldigt svårt. De är ju trots allt skapade efter Guds avbild, det är så lätt att glömma bort det! Så försök komma ihåg det.

Jag tror min gammla känsla är tillbaka. Jag lyckas babbla en massa strunt precis som jag brukade. Jag tror det bara handlar om att börja, sen kommer jag igång och kan skriva nästan hur mycket som helst. :P I helgen kommer mamma och pappa hit. Det ska bli mysigt. De ska börja ta med sig lite saker hem som jag inte kommer behöva resten av tiden... Det känns lite konstigt. Tänker på det som Alexandra skrev. Avskeden här kommer bli väldigt sorgliga. Men ännu är det mycket tid kvar och en hel massa saker som ska göras. Dessutom ska jag ju vara med på konfalägret i sommar, utanför volontäråret liksom. Och så kanske jag kommer tillbaka i september och är med och sjunger Elvis på konserthuset. Det hade varit sjukt kul.

Nej nu tror jag allt jag måste sluta. Min lilla blogg klarar inte av så här mycket på en gång efter en lång period med bara ett litet inlägg ibland... :P För övrigt skulle inte en kommentar då och då skada mig. Bara så ni vet.

I lördags anlände mitt besök. Monica och Nadia var planerade att komma, men ur bilen stiger även Alexandra och jag blev jätteglad! Vi hade pratat lite lätt om att hon kanske skulle följa med, men hon lyckades faktiskt lura mig att hon inte skulle komma. Hihi. Vi började dagen med att andra Monica (som bor här i Habo och som jag bodde hos de första två veckorna här) kom på fika. Hon och Monica känner varandra. Så vi fikade och roade oss med att titta på lilla söta Minea som gick omkring och rotade i min papperskorg. :P Sen tog vi oss en promenad i Habo. Jag visade dem kyrkan och centrum och lite så. Sen blev det mat och spela hela kvällen. Mycket mysigt. Förrästen det blev en promenad till. Monica och Alexandra ville få fler steg på sina stegräknare för de har en tävling på jobbet. Hehe.

Söndagen bestod av kyrkbesök, lunch i Jönköping (som förövrigt är helt dött på söndagar, typ ingenting var öppet!) och en tur förbi Habo kyrka. Sedan var de tvungna att åka hem. Jag hade iaf jättetrevligt hela helgen och är så glad att ni kom! Jag hoppas att folk vet att de är välkomna nästan när som helst. (När jag inte är i Gbg eller jobbet. :P)

Min lediga måndag har som vanligt bestått i att göra ingenting. Jag gick upp tidigt för att två små tjejer i en av våra barnkörer (de är hela kören, för inga andra är med, men ändå.) ville komma och hälsa på mig på sin håltimma som råkade börja vid typ halv elva... Tidigt! Hehe. Men sen de gick har jag typ bara ätit och hängt vid tv:n... Vädret har varit väldigt konstigt, regn och sol om vartannat så jag vågade inte gå ut med risken att bli genomblöt. Ska nog roa mig lite nu med att sortera alla mina noter från mina tre år på gymnasiet. (Ja, jag tog hit dem + en pärm med abc-register för att kunna göra detta när jag fick tråkigt, och ja, jag tycker faktiskt att det ska bli kul.) Sen kanske jag pusslar lite till. Måste bli klar med pusslet innan jag flyttar härifrån för att med gott samvete kunna lägga ner det i lådan igen. Ja, jag är lite knäpp. :P

Jag återkommer en annan dag när något annat spännande har hänt. Så länge kan ni ju ta er en titt på bilder från helgen på min bilddagbok. Enjoy.

(Inlägg skrivet och vad jag trodde publicerat (ja, uppenbarligen inte då men) i fredags. Lägger upp det ändå för jag la faktiskt ner tid på att skriva det...)

Oj oj, jag skriver blogg två dagar i rad. Det var längesen det hände nu... Fast idag är det ju bara för att jag inte har något annat att göra. Sitter på jobbet och är uttråkade. Fattar inte varför jag måste vara här på fredag förmiddag... Men om jag inte var det skulle jag säkert behöva jobba måndagar och det vill jag inte. Räknade just att jag har sex fredagar kvar tills jag slutar. Kanske borde ta upp det med min handledare... Får se hur det blir det med.

Solen lyser och det är härligt. Det hade ju kunnat vara lite varmare, men förhoppningsvis är våren här för att stanna iaf. Om det kommer mer snö nu så kommer jag gråta, på riktigt. En som jobbar här har nyss kommit hem från en solsemester och är sjukt brun. Jag är avundsjuk. Jag måste få komma iväg utomlands i sommar. Jag klarar inte att vara en hel lång grå höst/vinter i Sverige annars. Vår sommar här duger ju tyvärr inte... Min enda planerade resa hittills är Taizé. Det ska iofs bli jätteskoj, men inget sola och bada där direkt. Nej jag måste ta tag i planerandet så fort jag vet hur min sommar ser ut. Jag hoppas fortfarande att jag kan få jobb någonstans....

Dagen idag är rätt planerad. Så fort jag känner att jag har suttit här tillräckligt länge ska jag gå och hämta ut mitt nya ID-kort på banken. Jag vet att bilden är jätteful, så det blir la så där trevligt... Sen tar jag en sväng förbi ICA när jag ändå är i centrum. (Haha Habo är så mobbat.) När jag kommer hem blir det städa som gäller. Måste diska massa diska också... Fattar inte varför jag alltid samlar disken på hög. Ikväll på ungdomsgruppen är det lovsångsmässa och film. Det känns som jag ser på film jämt på jobbet, i onsdags var det två st. Jaja, det blir nog trevligt ändå.

Nej nu kan jag faktiskt gå strax utan att ha dåligt samvete. Tidig lunch kallas det så här dags. :P

Jag förstår inte riktigt hur det där gick till... Det hände så snabbt att jag inte hann reagera. Nu sitter jag här med den där välbekanta känslan och det är rätt trevligt... Men nej! Det går inte, så det blir inge med det. Punkt.

Idag har jag pratat skapelsen med mina konfirmander. Fick en grupp på bara fyra stycken. Det var intressant och de hade en del smarta frågor. Jag vet inte om jag kanske är rätt person att svara på dem, men jag hoppas att de tyckte att det jag sa lätt vettigt. Jag vill ju så gärna få dem att tro. Det är verkligen svårt att vara konfaledare, för det man säger kan ju faktiskt göra skilland. Jaja, dagens tanke om konfirmation.

Fick lyssna till en liten gubbe som pratade om rymden imorse på Öppet hus. Jag tyckte lite synd om honom för han brinner verkligen för ämnet och kunde hur mycket som helst, men han pratade så länge att jag tror att väldigt många slutade lyssna. Några började till och med prata med varandra. Det som är dumt är att gamla inte kan viska, för då hör de ju inte! De kanske till och med tror att de pratar tyst, fast de verkligen inte gör det. Jag menar, jag hade lätt kunnat sittade där och prata med någon i min ålder utan att den lilla gubben märkte det, men nu måste han nästan ha hört det och jag tyckte synd om honom. Fast jag måste erkänna att det var rätt trist... Stackarn!

Till helgen får jag besök och det ska bli jättekul! Tills dess måste jag verkligen städa för det ser för illa ut här alltså. Egentligen vill jag inte bo så här, men jag är samtidigt så lat och har ont i huvudet mycket av tiden jag är hemma... Jag skulle behöva en städhjälp. :P Jaja, det ordnar sig, jag kommer ju ta tag i det förr eller senare, antagligen typ imorgon natt. So long my friends.

Nu ska jag alldeles strax gå och sjunga i kören. Jag vill bara inte att min blogg ska dö. Jag vet inte vad som hänt, men jag kommer aldrig på något bra jag vill skriva nu för tiden. Kanske har jag växt ifrån den, eller också händer det inget av värde i mitt liv.

I lördags åkte jag hem till Gbg. Helt spontant, bara så där. Jag pratade med Rut vid tre kanske och sen tog jag tåget som gick kvar över fyra. Det var härligt att göra något oväntat och härligt att spendera helgen med människor jag bryr mig om. Ifall jag hade stannat här hade jag fått tillbringa den ensam, vilket kan vara ganska trist.

Men igår iaf så blev jag bjuden på middag hem till Susanna. Det var jättetrevligt tycker jag. :) Skönt att folket här tar hand om mig, synd att de har så lite tid.

Nej nu börjar kören och jag vill ju inte komma för sent. Adios!

Tänkte bara tala om för alla som undrar (om det nu var någon som gjorde det) att jag lever. Det ska även min blogg göra snart, så fort jag kommer på vad jag vill skriva. Ska gå hem och äta lunch alldeles strax och sen jobbar jag inte mer förrän ikväll. Vi ska åka på Taizémässa i Jönköping. Det ser jag fram emot.

Alexandra, Mia och Frida jag saknar er! Ni är så fina och jag är så glad att ni bryr er om mig! <3