Malins blogg

Jag funderar på att ta en paus från min blogg ett tag. Inte så att jag ska lägga ner den helt så klart, det vill jag inte, men kanske sluta skriva ett tag? Anledningen till att denna tanke kom till mig var något Alexandra (<3) skrev på sin blogg (misshardass.blogspot.com), att skrivandet och det tar upp för mycket tid. Vi har nog båda på något sätt blivit beroende och det är nog inte så bra. Detta med blogg är nog väldigt dubbelt. Visst är det roligt att hänga med i folks liv och låta dem veta vad som händer mig, men hade det inte varit roligare att tex prata i tel eller bäst av allt träffas på riktigt? Nu är ju detta inte alltid möjligt, tex skulle jag nog inte ha råd att ringa till Katta i USA och prata med henne någon längre stund. Men då finns ju mail som är en mycket mer personlig kommunikationsform. (Appropå kommunikation började jag igår läsa lite grann i en av mina skolböcker, "kommunikation är mer än bara ord", och den verkar väldigt spännande. Ska bli kul att få läsa kursen vi ska ha den boken i.)

Åter till ämnet. Ska jag fasta från bloggar överhuvudtaget ett tag kanske? Ska vi göra det tillsammans Alexandra? Dock får jag en naturlig paus nu på lördag med tanke på att jag åker bort, på Svenska Kyrkans Riksmöte, men kanske borde fortsätta med den ett tag till efter att jag kommit hem? Attans att det inte är fastetid nu. ;) Jaja, detta tål att tänkas på lite till. Vad tycker du som läser?

Idag kom mamma och pappa hem igen från Holmsund och farmor. De har faktiskt varit borta ganska länge och jag har inte varit hemma samtidigt som dem mer än några dagar denna sommaren. Men nu är vi här alla fyra igen i vår lilla, lilla lägenhet. Det är då allt känns lite lagom kaosartat. Vart man en vänder sig är det någon som är där känns det som. Det är nog tur att jag ska åka bort på lördag, för jag tror inte att jag klarar av att bo så här speciellt länge. Iaf tillsammans med min familj som går mig på nerverna lite titt som tätt. Ska inte skriva om hur dåligt jag och Maria kommer överrens ibland... Jaja, jag överlever nog. Flyttar ju snart till min skola. Och appropå det så fick jag idag tre av mina skolböcker. Det är faktiskt jätteroligt och jag ser fram emot att börja plugga igen! Du som fortfarande går i gymnasiet förstår nog inte hur jag kan tycka det, men vänta några år bara. Den 20:e börjar jag, så det är inte ens en månad kvar nu. Party.

Kusinerna åkte hem i förrgår och jag saknar dem. Det var jättekul att de var här! Hoppas att det inte dröjer två år tills vi ses nästa gång.

Igår var jag vid havet och badade. Andra badet för i år i Sverige och första i svenska havet. Lite skumt ändå med tanke på hur fint väder det varit de senaste dagarna. Borde ha passat på att bada mer... Men jag hoppas att vädret håller i sig så att det blir fler badtillfällen.

På lördag åker jag till Kristianstad. Åker dit med Björkekärrs lovsångsteam för att sjunga. Allt är betalt för oss och vi behöver inte ens delta i grejer om vi inte vill. Ska bli sjukt soft. Kommer även att få träffa älskade Alexandra någon dag och det ska bli jättekul! :D Vi har bestämt att vi ska försöka ha en dag på stranden där. Mycket mysigt. Hade också velat gå ut tillsammans med henne, men det känns som lite fel tillfälle. Jag får åka ner till Skåne en annan gång så vi kan parta honey! ;)

Det sista jag ska skriva om är en bra hemsida jag har upptäckt. (Ja, den kanske är jättegammal, men den är ny för mig.) Bloggkoll.com heter den. Där kan man bevaka alla bloggar man brukar läsa och när någon har uppdaterat sin blogg så står det där. Hur smidigt som helst. Då behöver man inte gå in på alla bloggar varje dag bara för att upptäcka att de inte har skrivit något nytt. Mycket cred till den som har hittat på den sidan. Tack.

Nej, det är alldeles för fint väder för att jag ska sitta här. Nu ska jag åka och handla tillsammans med pappa som den duktiga dotter jag är. Hej då.

Det var verkligen många, många år sen jag var på Liseberg så där på riktigt. Så som man var när man var yngre. Då var vi där när det öppnade, hade självklart åkpass och gick hem när det stängde. Det är vad jag kallar heldag. Men de senaste åren har det bara inte känts så roligt. Idag var dagen då vi gjorde det igen.

Jag, Maria, Sandra och Rebecca var på Liseberg från typ halv tolv till sju. Inte riktigt så länge som jag kunde vara på den gamla goda tiden, men som sagt jag börjar bli gammal! Iaf, farmor gav oss alla 600 kr var för att vi skulle kunna göra detta. Det ledde alltså till att vi alla fyra hade åkpass och sprang runt i parken och åkte nästan hela dagen. Ibland var vi tvungna att ta paus. Det är så lätt att man mår illa efter två snurra-runt-attraktioner på raken... Men under tiden passade vi på att spela bort en del pengar (framför allt Sandra, innan hon vann sitt lejon på basketkasningen...). Själv vann jag ingenting, utom en fånig nyckelring som jag fick för att jag kom först på ett fem-kampspel med bollar.  

Jaja, det jag ville säga var iaf att jag hade en mycket trevlig dag. Det är så roligt att kusinerna är här! När jag står i kön till att åka något riktigt roligt känner jag mig som ett litet förväntasfullt barn igen. Det är väl lite det som är grejen med nöjesparker, att vuxna ska ha ett ställe att gå till där de kan bli barn igen för en dag? Det tror jag verkligen kan behövas ibland och jag hoppas att jag har barnasinnet kvar även i vardagen. Men när jag börjar skämta om bajs med Anna eller Alexandra är det väl ingen som tvivlar på att jag har det, eller hur?

Innan jag slutar kan jag bara säga att jag är stolt över mina kusiner som båda vågade åka saker som de egentligen inte vågade. =) Och till och med jag blev rädd och hispig när vi stod i kön till Spin Rock. Herregud vad den är läskig! Haha. (Något läskigare än så vägrar jag ens överväga att åka, bara så ni vet.) Men roligt var det.

Oj då, nu dör snart datorn så det är dags att sätta den på laddning. Jag måste ändå sova, för imorgon ska vi åka och bada. Good night sweethearts.  

Äntligen är sommaren här! Nu skriver jag igen när jag egentligen borde sova, men jag måste bara få lovorda värmen några rader! Min vädervisare jag har lyckats fixa på datorn talar just nu om att det är 21 grader ute. Klockan är 23.54. Förstår ni att det kan vara så varmt så här sent, i Sverige! Haha. Det är underbart och jag älskar det! För oss pessimister som misstänkte att sommaren kanske var slut i maj kommer detta vädret som en mycket glad överraskning, ungefär som ett brev på posten. =)

Så, ut och njut mina vänner. Och vad ni än gör, klaga inte på värmen för då kanske solen blir ledsen och bestämmer sig för att sticka iväg och lysa någon annanstans. Morgondagen kommer tillbringas på Liseberg för min del. Mycket praktiskt att ha flumride så nära till hands en varm dag som den som kommer.

Good night, sleep tight and don't let the bed bugs bit.

Jag har officiellt hittat tillbaka till mitt forna, bloggskrivande jag. Det är ju faktiskt jätteroligt. Haha. Men det var inte vad detta inlägg skulle handla om.

Istället tänkte jag skriva om en film. En film som har samma namn som detta inlägg, Ps. I Love You. Det är verkligen en bra film. Se den. Men herregud vad jag gråter varje gång jag ser den. Jag har seriöst aldrig gråtit så mycket till en film i hela mitt liv, och jag har ändå sett en del sorgliga filmer. Vet inte varför men jag kan bara inte sluta gråta. För när man väl har gjort det och kanske skrattat lite grann så kommer det alltid något nytt som får tårarna att rinna om igen. Så jag har alltså gråtit ögonen ur mig ikväll tillsammans med Maria och kusinerna. En äkta mysig tjejkväll med personer jag älskar, kan det bli mycket bättre?

En kommentar i filmen satte sig. Det han sa är just så jag känner. "I want to be somebodys Gerry." Ni som har sett filmen (eller kanske läst boken) förstår nog precis, medan ni andra hela enkelt får ta och se den så att ni fattar. Iofs är det kanske inte så svårt att lista ut ungefär vad jag menar... Jaja, det stämde iaf precis in på mig. Ska inte gå djupar in på det för jag tenderar att glömma bort att vem som helst kan läsa och att jag ofta kan låta väldigt desperat och... ja mobbad kanske? Hehe. Så nog om det helt enkelt.

Nu är det som vanligt alldeles för sent för mig att fortsätta skriva. Ska sova nu och en annan dag ska jag se till att köpa boken på eng, eftersom jag inte gillade den svenska översättningen något vidare. God natt alla.

Ps. I Love You.

Det kliar i mina fingrar nu för att jag är så sugen på att skriva. Min glädje över min blogg har kommit tillbaka och det känns bra. Dock har jag egentligen inte tid att skriva just nu. Mina kusiner är här i Gbg på besök, ända från den stora huvudstaden. Så de närmaste dagarna kommer jag tillbringa tillsammans med dem och inte datorn. Men jag var bara tvungen att skriva något litet innan jag ska falla ner i min säng. Är faktiskt alldeles för trött för det här egentligen! Och imorgon ska vi nog spela minigolf. Det ska bli kul, var sååå längesen jag gjorde det. Sen på kvällen ska jag gå till kyrkan och sjunga lite grann. Det blir säkert roligt, brukar bli en del skratt.

Jaja, jag vet inte vad jag hade tänkt att jag skulle skriva nu... Men jag fick ju bara sån lust att göra det. Hm, ibland är jag till och med för skum för att jag själv ska förstå mig på mig. Det blev också en normal mening.

Nej det här håller inte. Får helt enkelt vänta till en annan dag med att skriva på riktigt. Hoppas bara att lusten finns kvar då när jag väl har tid. Jag kommer nämligen vara ganska upptagen ett tag framöver, som omväxling. 

Dags att sätta punkt. PUNKT. 

Tänkt, det var längesen jag skrev två inlägg så här tätt in på varandra. Jag trodde faktiskt att jag skulle behöva lägga upp gårdagens inlägg igen för min dator ville inte riktigt som jag ville. Just när jag skulle lägga upp det kom den upplyftande lilla meningen: "webbsidan kan inte visas". Då blir man ju så glad eller hur? Men som tur var så hann visst inlägget komma upp iaf. Så läs inlägget nedan också för det är från igår natt. Ja.

Idag ska jag få träffa Louise tror jag. Hon har kommit hem från semester nu äntligen. Var längesen vi sågs eftersom våra resor har överlappat varandra. Jag har saknat henne. Måste nog åka till odontologen också för att hämta fler gummiband. Jag är så glad att det bara är en månad kvar tills jag får ta ut mitt munblingbling. Ska bli mycket trevligt.

Ja, men det var kanske allt av värde jag hade att tala om just nu. Ska försöka att inte gräva ner mig för mycket i den här fåniga historien heller. Det är ju verkligen bara onödigt. I'm a strong, indipendent woman, who doesn't need... (to smoke) Höhö. Så jag ska lämna det bakomflutna före mig. That's the best thing to do. (Oj det blev mycket eng och mycket citat här just. Men det kändes rätt.)

Nej nu är min mage arg på mig för att jag inte föder den. Så jag ska ta mig i liten tur till köket. Sen får vi se vilken tid den här dagen börjar på riktigt. Förhoppningsvis inte allt för sent... Bye.

Jag saknar faktiskt lite den tiden då jag kunde skriva blogg typ jämt. För när jag väl kommer igång och skriver ett inlägg tycker jag det är jättekul. Jag har alltid gillat att skriva och det här är ett så smart kommuniktionssätt som gör att man inte måste skriva sjukt många mail varje vecka. Jag ska se om jag kan bättra mig och kanske börjar skriva lite mer. Den som lever får se, som vi brukar säga.

Ja, då var det då dags att börja förtälja historien om helgen. Den tillbringades, som rubriken redan har avslöjat, och säkert många visste då jag redan har berättat det, i den stora metropolen Linköping. Det är tråkigt att åka tåg dit kan jag tala om. Men det var det värt för att få träffa Frida och Alexandra. Den som vill veta mer detaljerat vad vi gjorde tex i fredags kan ju ta sig en titt förbi deras bloggar. Det kan rekomenderas i övrigt ändå. Jaja, var var jag nu? Jag tappar tråden lite känner jag, och det kan väl bero på att jag har inte fått tillräckligt med sömn några av dagarna.

Iaf, ska vi ta en resumé av händelserna? Ja det gör vi, för sånt gillar jag. Det ska gärna vara ordning och struktur på grejerna med för att passa min smak. Så här kommer lite sådant.

Fredag: Jag anledde på kvällen. Vi åkte till Frida och gjorde oss iordning för en riktig girls night out. Vad den bestod av tänker jag i detta inlägg lämnat åt er fantasi. Något måste väl mina lata läsar göra själva. Iaf, jag hade kul och vid mitten av kvällen höjdes stämningen ytterligare av att vi fick in lite nytt blod i vårt umgänge, i alla fall för just den kvällen. Så var det med det. När vi kom hem stupade vi i säng. Inte helgens smartaste drag måste jag tala om. Ett tips: vänta med att lägga dig tills du är nykter. 

Lördag: Det här måste ha varit den segaste dagen på mycket, mycket länge. Vi hängde på soffan till typ kl fyra eller något. Och med hängde på soffan menar jag att jag och alexandra inte lämnde den för mer en toalettbesök eftersom soffan var vår soffaplats för helgen. Frida rörde lite mer på sig, men det vara bara för att hon sov i sovrummet och var tvungen att gå den långa vägen in till vardagsrummet först. För övrigt vaknade vi vid åtta... Det var Fridas fel kan jag väl också passa på att tala om när jag ändå är i farten. Jaja, när vi väl kom igång var det bara för att städa och sedan göra oss iordning en gång till. Det var nämligen dags att parta igen(!) Inflyttningsfest stod på programmet, själva anledningen till att jag var där skulle man kunna säga.  Även detta var en trevlig kväll, mestadels och jag tänker inte heller här gå in på några detaljer. Jag och Alexandra hade några bra samtal under kvällens lopp. Tack för allt vi fick dela med varandra vännen!

Söndag: Ja, den här dagen fick vi sovmorgon kan man säga. Sen upprepades gårdagens mönster, med ända skillnaden att jag var superpigg. Jag ville att vi skulle ta tag i våra liv och göra något, men det var det ingen annan som ville. Så jag plockade undan de mesta i köket, som var rester från festen. Det såg ut som jag vet inte vad innan jag röjde upp. Jaja, när dagen började för oss var kl närmre fem. Då åkte jag och Alexandra in till staden för att hämta upp en Mia och en Johan. Det var jättekul att de kom en stund och det förhöjde värdet på helgen. Jag har saknat dig Mia! Sent på kvällen blev det film och sen sov vi inte förrän mycket, mycket sent.

Måndag: Vi gick upp tidigt för att Alexandra skulle med tåget. Sen åkte hon och jag var kvar några timmar till. Det blev lite stan, och lite häng i lägenheten. Sen på kvällen satte jag mig på tåget som tog mig hem till min vackra hemstad. Borta bra med hemma bäst så att säga.

Så där ja. Det var helgen i en mycker kortfattad tappning. Hinner inte skriva så mycket mer för datorn kommer snart dö eftersom jag just nu inte matar den med ström. Måste ändå sova, har massa förlorad sömn att ta igen som ni kanske redan har fattat. Jag är inte helt nöjd med att vem som helst kan läsa min blogg. Det gör ju att jag måste tänka mig för vad jag skriver. Egentligen finns det mycket mer som jag hade velat skulle stå här, men det blir inget med det. Får se om jag kanske kan låta lite mindre kryptisk imorgon. Usch kl är redan ett, det är verkligen dags att lägga ner det här.

God natt världen! På återseende, (snart hoppas jag!)

Jag tror att jag ska skriva ett inlägg om vänskap. Hade väl tänk skriva en uppdatering av mitt liv, men det händer inte så mycket just nu. Mallorca var underbart som jag redan visst att det skulle vara och på fredag åker jag till Linköping och Frida. =) Alla tre trasdockorna samlade igen och det ska bli jätteroligt! Men nu tillbaka till mitt ämne för dagen.

När vi var i Taizé hade vi en dag ett samtal i min grupp om just vänskap. Medan jag satt där hade jag tänkt säga något om att det är skillnad mellan vänner och kompisar. Då kom jag på att det inte finns två olika ord för det på engelska. När sedan någon tysk försökte dela upp sina vänner på något sätt nämnde hon ordet "bekant" (fast på tyska men det hette visst samma sak). Det är ju en tredje form av samma sak. Man kan ha vänner, kompisar och bekanta. Alla bekanta jag har kan jag inte ens räkna, såna man bara säger hej till om man träffar på stan tex. Kompisar skulle jag nog kunna räkna om jag ville, och mina vänner vet jag exakt vilka de är. Men det konstiga är när folk man tidigare skulle ha kallat vän inte längre känner en tillräckligt väl för att den definitionen ska vara den rätta.

För mig krävs det att man underhåller vänskapen. Man ska kunna prata om mer saker än bara sånt ytligt som jag skulle kunna prata med vem som helst om. Vad har du haft för dig sen vi senast sågs? Vad ska du göra till hösten? Såna saker som egentligen inte betyder något. Det var skumt när jag kom på att några av dem jag tidigare kallade vänner inte ens vet vem Alexandra är, en av dem jag just nu kallar mina bästa vänner! Visst, man kan skylla det på att det var längesedan man såg, det är svårt att hålla kontakt när man bor långt ifrån varandra, men samtidigt behöver det ju inte alls vara det. Om man verkligen tycker att vänskapen är viktig för en så ser man till att det funkar. Jag och Alexandra har bott i olika städer hela den tiden vi har känt varandra och ändå är hon en av dem jag anförtror mig åt först och mest. Visst är det konstigt ändå? Sen finns det dem jag sällan pratar med, men där det ändå alltid finns ett speciellt band mellan oss som är mycket viktigt för mig.

Ibland har jag önskat mig en bästa kompis. En sån som har känt mig hela livet och där vi båda vet att vi är viktigast för varandra. En sån har jag inte haft sen någon gång i mitten på högstadiet när jag och Marianne gled ifrån varandra. Men jag är självklart väldigt tacksam för de vännerna jag har. Det skulle ju faktiskt kunna vara så illa att jag inte hade några alls, så knäpp som jag är ibland. Kanske skulle jag behöva lita helt på mina kompisar, och då hade jag nog inte mått bra. Jag behöver mina vänner som jag kan prata om viktigare saker med. De jag kan prata om mina problem och sånt med och de som känner att de kan lita på mig så mycket att de anförtror sig åt mig. Jag har det bra som jag har det, även om det självklart hade varit kul med någon som delade alla ens minnen. Men vi får skapa nya minnen tillsammans, vi har ju hela livet framför oss! Så mina vänner, glöm aldrig att ni är viktiga för mig, jag tror att ni vet vilka ni är.

Hoppas nu ingen tog illa upp pga detta inlägg, det var mest meningen för att jag skulle kunna reda ut mina egna tankar om det här. Men om det skulle vara så, så säg gärna det. Jag tycker om när folk är ärliga mot mig.

Nu ska jag sluta skriva. Mår inte alls bra, känns som jag håller på att bli sjuk. Så jag ska nog sova nu. (Ja, kl är typ halv tio och ja, jag har sommarlov, men just därför får jag sova när jag vill. Så det så.) God natt alla människor.

Ps. Jag glömde nämna att jag har kompisar nu som jag gärna skulle lära känna bättre så att jag skulle kunna kalla dem mina vänner. Om det blir så får vi se, men kompisar är ju faktiskt också viktiga. Ibland är det vad man behöver. Ds.