Appropå vänskap
Det är konstigt det där med vänner. Ena studen kan man vara bästa vänner och berätta allt för varandra. Nästa stund har man nästan glömt bort att den andra personen existerar. Allt beror på var i livet vi befinner oss. En människa råkar korsa vår väg och vi delar livet. Sedan helt plötslig befinner man sig på olika ställen, geografiskt eller annat. Självklart är de fortfarande viktiga. De har hjälpt till att forma en till den man är. Men jag blir lite rädd, rädd när jag tänker på hur många vänner jag mist. Såna jag aldrig hör av längre.
Är det så att när man får en pojkvän slutar folk att räkna med en? Slutar folk då automatiskt höra av sig för att de tar för givet att man inte kan? Jag saknar mina vänner. Det känns som att jag har så få nu. Kanske är det för att jag har varit borta från min hemstad i två år, som folk glömmer bort att räkna med mig. Vänner jag haft och grupper jag har tillhört slutar helt enkelt att höra av sig när de ses. Kanske är det för att de inte tycker om mig längre, eller aldrig gjorde? Men så är det inte med alla, det vet jag.
Jag önskar det fanns mer till över till att vårda sina relationer. Jag saknar att ha en bästa vän. En sån där man träffar ofta och pratar med allt om. En sån som blir den första man hör av sig till när något händer. En man kan prata med om allt annat skiter sig. En bästa vän är på ett sätt ett skyddsnät. Man brukar ju säga att pojkar kommer och går, men vänner består. Men om alla mina vänner har gått? Var står jag då om det andra skulle bli fel?
Och har alla mina vänner gått? Finns det inte längre någon som bryr sig om mig och som vill ha mitt sällskap? Innebär det att jag nu måste leta nya vänner? Var hittar jag dem i så fall? I gruppen i skolan, som ju faktiskt bryr sig om mig? I min nya kör där alla relationer just nu bara är väldigt ytliga? Hur gör man?
Vänner, jag saknar er!
Är det så att när man får en pojkvän slutar folk att räkna med en? Slutar folk då automatiskt höra av sig för att de tar för givet att man inte kan? Jag saknar mina vänner. Det känns som att jag har så få nu. Kanske är det för att jag har varit borta från min hemstad i två år, som folk glömmer bort att räkna med mig. Vänner jag haft och grupper jag har tillhört slutar helt enkelt att höra av sig när de ses. Kanske är det för att de inte tycker om mig längre, eller aldrig gjorde? Men så är det inte med alla, det vet jag.
Jag önskar det fanns mer till över till att vårda sina relationer. Jag saknar att ha en bästa vän. En sån där man träffar ofta och pratar med allt om. En sån som blir den första man hör av sig till när något händer. En man kan prata med om allt annat skiter sig. En bästa vän är på ett sätt ett skyddsnät. Man brukar ju säga att pojkar kommer och går, men vänner består. Men om alla mina vänner har gått? Var står jag då om det andra skulle bli fel?
Och har alla mina vänner gått? Finns det inte längre någon som bryr sig om mig och som vill ha mitt sällskap? Innebär det att jag nu måste leta nya vänner? Var hittar jag dem i så fall? I gruppen i skolan, som ju faktiskt bryr sig om mig? I min nya kör där alla relationer just nu bara är väldigt ytliga? Hur gör man?
Vänner, jag saknar er!