Malins blogg

Tårarna rinner ner för kinderna. Tyvärr inte av den anledningen jag hade hoppats på. Rebecca vännen jag älskar dig och lider med dig så himla mycket! Men trots allt var det skönt att få gråta lite... Om man ska försöka se något positivt i ett totalt mörker. Emma tack för att jag fick prata lite med dig, du är så fin och förstående.

Mitt liv är en highschool-film utan lyckligt slut har jag kommit på. Men om det ska vara en äkta amerikansk highschool-film så är det nu som den snälla, lite töntiga, men finaste killen i världen ska komma och torka tårarna och samla ihop spillrorna som någon annan har orsakat. Dock finns ju nu inte denna varelse. Han hade suttit lite fint just nu annars...

Jag är ganska schizofren just nu. På ett sätt vill jag bara vara glad för din skull och tycka om dig så mycket som jag ju gör. Men på ett annat vill jag vara arg, arg och ledsen. För egentligen... Hur kunde du göra så där? Låt mig vara arg ett tag (och jag måste själv låt mig vara arg med) så går det över. Det kommer bli bra... Men just nu kan inte allt vara som vanligt. Det är tyvärr helt omöjligt. Så låtsas inte är du snäll...

Stå ut med mig!

Livet är svårt att förstå sig på. Och så sjukt orättvist. Varför händer detta mig? Varför var Rebecca tvungen att vara med om något sådant hemskt? Varför ska vissa av oss ha det så bra? Många frågor och få svar... Tiden kan ju få försöka läka alla sår som den ju ska vara så himla bra på... Och det kan den ju få tro om den vill. Man kan bara vänta och se om det stämmer...

Hej jag blottlägger hela mitt känsloliv på min blogg... Ja, jag är patetisk och låt mig vara det då!