Malins blogg

Var är det? Var har mitt hjärta tagit vägen? Det ger sig iallafall inte tillkänna så här kan det ju inte vara. Har jag kanske inte fått tillbaka det än...? När jag väl får det har du väl stampat på det och smutsat ner det så mycket att jag inte kommer veta hur det ska bli rent igen... Som en krossad spegel ger du mig bitarna en och en... Även om jag är bra på pussel är jag rädd att detta blir svårt... Så många vassa bitar som jag inte har en aning om hur de någonsin kunde passa ihop.

Jag börjar också fundera på om mina tårkanaler fungerar som de ska... Varför lyser tårarna med sin frånvaro när jag för en gång skull vi ha dem här? Det känns som om det blir lättare då. Om jag får ett bevis på... Ja på vad? På sorgen jag inte heller känner ännu men vill ska vara här så att den kan ta slut någon gång... För om den aldrig börjar kommer det ju hålla på i evighet och det är det värsta jag kan föreställa mig just nu...

Men varför ska livet vara så komplicerat när det lika gärna skulle kunna vara enkelt. Det är vad jag söker just nu. Någon som kan förenkla mitt liv. Jag vill ju bara att någon ska hålla om mig och säga "jag älskar dig"... Vill ha en hand i min. 

Äsch jag är alldeles för trött för det här... Blir bara en massa jobbigt kärleksprat. Har jag lyckats vänta i 19 år ska det väl gå bra med några till andra jag... Där har vi någon jag är bra på. Att vänta. På dig vem du nu är... Var finns du? Jaja. Har inte sovit mer än två timmar inatt... Så nu ska jag sluta babbla... Där gick jag.