Habo here I come!

Äntligen, efter mycket strul, har nu mitt liv ordnat upp sig. Jag flyttar inte till Lund, vilket säkert många fortfarande tror eftersom jag är dålig på att höra mig till folk. Nej jag flyttar till Habo. Det ligger endast 1½ timme bort. Med bil iallafall. Jag är verkligen jätteglad för att det blev så här. Nu känns det som jag hade tänkt att det skulle kännas innan jag åkte iväg för volontäråret. Det ska nästan bara bli roligt. Klart att jag kommer sakna alla här hemma. Men ni får komma och hälsa på. Och jag ska komma hit så ofta jag kan.

Iallafall min kyrka i Habo har en ungdomsgrupp. Mina främsta arbetsuppgifter kommer att vara med ungdomar och konfirmander. Kan det bli bättre? Nej jag skulle inte tro det. Det är ju här det är meningen att jag ska vara. Jag tror verkligen det.

Jag flyttar inte förrän tidigast nästa helg. Det innebär att jag vill träffa alla mina kompisar så mycket som möjligt nästa vecka.

Nu vet jag inte mer vad jag ska skriva. Igår var jag på tårtkalas hos Louise. Det var väldigt trevligt. Alltid trevligt att träffa vännerna. När alla utom jag och Linda hade gått blev det även en del djupa samtal. Eller ja. En del samtal iallafall. Mycket trevligt. Jag tycker om mina vänner.

Hade nog inget mer spännande att förtälja. Adjöss och tack för fisken.

Klagomål

Okej. Nu tänker jag häva ur mig ett antal ilskna tankar. Denna dagen har så att säga börjat på fel sida. Fel sida av tolvslaget kanske. Det innebär att jag vaknade kl 7. Jag ska inte gå till skolan. Jag har inget jobb. Jag ska inte iväg och göra något väldigt roligt och meningsfullt. Nej jag ska sitta här i tre timmar och titta på några gubbar som byter vår dörr. Var det tänkt. Det svårt men denna ytterst enkla uppgift är att de dumma gubbarna, som skulle varit här 7.30, fortfarande inte har kommit. Kl är nu 8.51. Vad sysslar de med? Pappa ringde igår och frågade vilken tid de skulle komma och de sa bestämt halv åtta. Så varför är de inte här? Jag kunde ha legat i min jättevarma, jättesköna säng nu. Till råga på allt dåligt mår jag illa också. Som alltid när jag måste gå upp så här tidigt på morgonen. Det finns ingenting att göra. Jag försökte kolla på TV, men ack TV-shop roar mig inte det minsta. Det är en människa inne på msn. EN. Och hon är "inte vid datorn". Så vad ska jag göra i min väntande ensamhet?

Denna dagen har hittills inte givit mig något mer än en avig inställning till hantverkare. Vad är grejen med att de kommer över en och en halv timme för sent? Bajs på dem som Anna skulle ha sagt. Jag är sur och det är ingen bra start på dagen. Och det är ju inte som att jag är glad över den extra dötiden. Jag sitter ju trots allt bara och väntar på att dagarna ska gå så att det kan bli kväll och något roligt kan hända. (Btw så svarar inte min enda online-msnkontakt.)
 
Okej. Saker jag kan syssla med idag. Jag måste ju stanna hemma tills de dumma dörrgubbarna har gått. Det skulle ta 3 timmar att byta dörren. 3 timmar! Hur kan det möjligtvis ta så lång tid? Jaja iallafall. Vi säger att de skulle komma 9.30 (dvs två timmar för sent, men just nu känns det helt rimligt), i så fall får jag inte lämna min ödsliga lägenhet förrän 12.30 Längre än så tänker jag inte sitta inlåst här. Så de har alltså en halvtimme på sig att komma... 

Var var jag? Jo saker jag skulle kunna göra:

1. Äta frukost. (En riktigt frukost. Inte en macka med nutella som igår.)
2. Städa mitt rum. (Låter ju ytterst lockande... not!)
3. Diska. (Eller iallafall se till att det är fint i köket. Då skulle ju mamma bli glad. Hon blev mindre glad när hon kom hem igår och det var helt fullt med smutsiga saker på diskbänken...) 
4. Se på TV. (Känns nästan mindre lockande än att städa om jag ska vara ärlig...)
5. Internet. (Varför ändra på ett bra konsept? Det har ju fungerat ganska många dagar nu att jag sitter här tills någon kommer hem... Känns bara så oerhört mobbat!)
6. Hitta på en lämplig gåva till Louise. (Ofta vi skulle komma hem till dig på kalas utan present, det kan du ju bara glömma Louise!)
7. Göra något meningsfullt. (Kan tyvärr inte komma på något bara...)
8. Ta en promenad. (Eller nej det kan ju inte vara ett alternativ eftersom jag måste vara dörrvakt.)
9. Lära mig något nyttigt. (Vet bara inte vad det skulle vara. Resursera här hemma är inte så stora om man bortser från den stora vida webben...)
10. Läsa en bok. (Konstigt nog är jag inte ens sugen på det... Jag som älskar att läsa.)

Okej. En skaplig lista. Vill dock helst slippa att göra något som står på den, utom möjligtvis nummer 1. Känner mig lite hungrig trots illamåendet. Det jag helst av allt skulle vilja göra, som tyvärr inte är ett alternativ, är att sova. Sova borta hela den här meningslösa morgonen. Jag låter verkligen gnälligt... Men det tänker jag strunta i. För jag är sur. Sur på att jag är vaken. Sur på de dumma dörrgubbarna som fortfarande inte har kommit när kl är 9.17... Sur på att det inte finns någon inne på msn som jag kan prata med. Dock är det tre personer inne nu. Två gammla klasskompisar som jag helst vill undvika att tala med och en fransos som är "upptagen". 

JA! Jag kom just på vad jag ska göra! Jag ska tröstäta den jättegoda glassen som finns i frysen! Vilken bra idé! :D Borde äta frukost först i och för sig. Okej. Nu går jag ut i köket och fixar lite gröt. Det är en bra och stabil frukost, även om jag tänker äta mannagrynsgröt. Havre är för sportnördar och dessutom är det äckligt. ;) 

*En kvart och en tallrik gröt senare*

De har fortfarande inte kommit och nu är kl 9.37... Var är de? Iallafall. Mat. Det är ganska gott ibland ändå. Min korta tripp till köket gjorde även att punkt 3 är i stort sätt meningslös eftersom det nu endast finns 3 saker att diska... Men det kan jag ju roa mig med ändå. Iallafall så har Mattias, min bästa msnkompis loggat in nu. :P Då har jag någon att prata med. Känns bra. Och snart ska jag ju få äta god glass med. Ska nog slut spy galla över min stackars blogg nu. Den har ju inte gjort något ont. 

Men en sista sak. Om du någon gång ska bli hantverkare. Kom ihåg att inte säga en tid som du inte kan hålla. Den kan sitta en stackars tjej och vänta på dig som har gått upp flera timmar för tidigt i onödan. Hej då.
 

Rubrik.

Tänkte att jag skulle skriva lite blogg när jag ändå inte hade något annat för mig... Frågan är bara vad jag ska skriva om. Är så längesedan att jag nästan har glömt hur man gör...

Okej. Kan börja att berätta att jag inte flyttar till Lund. Flyttar troligtvis till Habo istället. Som det ser ut nu iallafall. Detta beror på några omständigheter som jag inte orkar gå in på här. Har redan fått förtälja dem för många gånger för nyfikna vänner. Men Habo here I come. Det känns som om det kommer bli bra. Ska fortfarande vara volontär, så enda skillnaden är att jag kommer ha närmre hem och det kommer därmed bli enklare för er att hälsa på lilla mig.

Dagarna går just nu ut på att vänta på att det ska bli kväll. Alla andra går ju i skolan eller jobbar. Så jag tillbringar mycket tid framför msn. Tragiskt nog. Detta är lite av anledningen till att jag tänkte ta upp min blogg igen. Men eftersom dagarna är rätt händelselösa får jag skriva om kvällarna istället...

Just det. Innan jag glömmer. Idag fyller min kära syster 17 år. Grattis Maria! Det innebär fin middag och förhoppningsvis efterrätt hemma. Det är ju alltid trevligt. Sedan bär det av till kyrkan. Jag gillar att vara i kyrkan. Usch vad jag kommer sakna alla människorna där när jag flyttar...

Imorgon kväll blir det kalas. Vilket innebär ännu en present. Det var väldigt vad folk ska hålla på och fylla år. Först var det Sofia (är fortfarande skylldigt Nadia pengar för det). Sen var det Linn (är fortfarandet skylldigt Linda pengar för det). Sen var det Meffes inflyttningsfest, Maria fyller idag (fortfarande skylldig mamma pengar för det...). Och i morgon är det Louise-kalas och på fredag Maja-kalas. Jag kommer bli pank... Men det kan ni kanske vara värda kära vänner.

Oj hittills har jag ändå lyckats få ihop ett ganska långt inlägg om ingenting. Jag har det fortfarande i mig alltså. Men jag skulle nu kunna citera mig själv. Äsch det verkar mobbat. Läs slutet av förra inlägget istället och om du inte förstår vad jag syftar på så är det du som är trög. Punkt.

Det var nog det jag hade att säga... Bäst att avsluta innan det blir allt för trist. "Hon är ju urtråkig, jag dör av tråkighet" för att citera en polak. Så ja. Nu var det slut.

Sommar, sommar, sommar

Hej blogg. Det var längesen. Tvivlar på att någon ens kommer läsa detta eftersom alla nu har blivit trogna bilddagbokenanvändare... Men man vet aldrig. Jag råkade ju hamna här nu så...

Studenten är nu ett minne blott och snart 2 månader sen. Tänk vad tiden går... Sommar har bjudit på lite av varje. Dock nästan ingen sol vilket vi sörjer... Men jobb har hunnits med vilket innebär pengar. För pengarna kan man göra roliga saker. Kanske åka till Rom på hösten eller köpa den nya Harry Potterboken som jag för övrigt är kär i. Annars kan man ju träffa vänner och fika. Bad har det ju inte blivit mycket eftersom solen lyser med sin frånvaro. Höhö. Där var jag rolig.  

Nästa helg bär det av till Taizé. Min favoritplats på jorden. Det ska helt enkelt bli underbart. Behövs ingen vidare beskrivning...

Till hösten är det Lund som gäller och jag och Maja ska ta staden med storm! Yeay! Har dock inte fått någon lägenhet än. Det kan vara lite bra att ha, speciellt som jag har lovat att Maja ska få bo där den första månaden med... Hm... Men det är ju inte mitt problem att lösa så jag väntar bara på att telefonsamtal från min kyrka. Det kommer bli ett roligt telefonsamtal. Ser fram emot det. Bara de inte får för sig att ringa när jag är borta och okontaktbar. Men det löser sig. Om inte annat får jag väl sova inne i kyrkan. Eller på en parkbänk.

Jaha. Nu ska jag nog fortsätta lyssna på massa bra musik. Just nu Säkert! Mums. Det var för övrigt en mycket bra konsert. Sörjer lite över att jag inte kan gå på Way Out West. Men om valet står mellan Säkert!, Regina Spektor, Salem al Fakir och Hello Saferide eller Taizé så väljer jag utan tvekan Taizé.

Så det var det. Nu fick alla nyfikna en lite uppdatering av mitt oerhört intressanta liv. Men som jag sa igår, jag är ofta välidgt glad över det liv jag lever när jag ser hur andra har det. Så det gör ingenting att det låter trist.

Adjö.