...fredag är ändå den dagen som känns bäst

Min gårdag var grymt produktiv. Det är mer en vad man kan säga om idag. Idag var jag till och med nära på att somna på socialpsykologilektionen. Kanske hade gått an i en vanlig klass, men vi är bara tio stycken och sitter alla på rad (typ), så det hade märkts så mycket om jag gjorde det. Speciellt som det mest är jag och Charlotta som pratar på lektionerna med. Ville ju faktiskt inte sova heller, för ämnet är intressant. Men så kan det gå och så kan det vara.

Måste bara få skryta lite och berätta om igår. På morgonen hade vi en lektion som vi inte haft tidigare (har innan haft sovmorgon på den tiden). Sen åkte jag, Sandra och Lotta iväg och intervjuade en snubbe till vårt filmprojekt. Det gick mycket bra och vi blev nöjda. Det blev film på svenskan och sen snack om filmen på livsåskådningen. Efter skolan ringde jag farmor och gladde henne på hennes födelsedag (hon sa att det var det bästa med dagen. Söt.). När samtalet var färdigt gick jag dirket och läste min läxa och när det var klart gick jag ett varv runt sjön. Det var trevligt, men lite väl mörkt i slutet. Efter middagen blev det box på gymet tillsammans med tre klassisar. Kom hem, duschade, gick på andakt, åt kvällsmat och gick och la mig i alldeles lagom tid. Snacka om att jag har karaktär! (Kanske inte idag dock, men det hör inte hit.)

Nu vet jag. Som kompensation för allt jag gjorde igår gör jag istället ingenting idag. Där har vi det. Kanske vore bättre om jag sped ut min hurtighet lite till olika dagar, men man kan inte få allt här i världen. Jag började trots allt på mitt informativa tal idag. PowerPointpresentation kommer det bli. Mycket ambitiöst.

För er som vill veta är jag färdig, är helt säker på det nu. Fjärilarna har jag dödat och jag är mycket nöjd med mig själv. Det är så här det ska vara. Yes.
'
Ibland kan man nog tro att jag inte bryr mig. Men det är inte så. Jag bryr mig en massa. Det råkar bara vara så att jag är dålig på att komma ihåg verkligheten och inte förlora mig i min lilla bubbla. I slutändan är det nog jag själv som kommer få lida av det. Om jag fortsätter så här kommer det inte bli något roligt att komma tillbaka sen. "Killar kommer killar går, men vänner består" heter det ju så fint. Men just nu känns det mer som "vänner kommer vänner går, men..." ja vad är det som består egentligen? Och är det verkligen så här jag vill ha det? Nej det är klart det inte är, men gör jag något åt det? Tyvärr är det väl nej även här. Men förhoppningvis kanske det kan stämma iaf, att vänner består. Det återstår för mig att se när jag slutar här. Vilka har tröttnat på mig för att jag aldrig hör av mig, och vilka förstår att det inte är för att jag inte vill som jag aldrig gör det?  Det jag vill ha sagt är: tro aldrig att jag inte bryr mig och tro aldrig att jag har slutat tycka om. Jag fungerar nämligen inte så. Mina nya vänner ersätter inte mina gamla.

Ja, nu blev det visst massa sånt där djup babbel igen som inte alls var planerat. (Du har visst rätt Tomas, det är så min blogg oftast fungerar.) Snart dags för middag. Ska jag ta tag i min själv och läsa lite skolbok innan dess? Ja, jag ska nog det, för jag har karaktär!

Kommentarer
Postat av: Louise

sötaste. klart att vi alltid är vänner. jag kommer hem om någon månad. jag är här nu. rut i wales. linda i usa. du är på din skola. det är så det är. inte så mkt att göra nu. men till jul så! kramar fina


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback