Malins blogg

Innan kunde jag verkligen skriva ett inlägg varje dag och jag hade alltid något att säga... Nu är det som att jag har glömt hur man gör... Beror det på att det inte händer något spännande i mitt liv? Jag gör ju typ samma saker varje dag på jobbet... Men ändå. Lite tankar måste jag väl ha? Kanske är det för att jag tittar för mycket på Vänner... Men det är så skönt att ha något som sällskap när man äter och så... Jaja.

Härromdagen var jag lite trött på mitt jobb... Trött på att ha så mycket dötid när jag är där (även när jag inte är där då men...) och trött på att jag känner mig onödig... Jag behövs liksom inte. Jag borde skaffa en hamster. Men förhoppningsvis har jag väl gjort lite inverkan i någons liv... De två tjejerna i barnkören sa att de skulle sluta i kyrkan när jag slutar, det tog jag som en komplimang. Jag tror de tycker om mig. Hihi. Men det jag menade var att det gör ingen skillnad om jag är med eller inte... Alla mina grupper och allt klarar sig utmärkt utan mig... Iofs är väl det lite meningen med att vara volontär, men det känns lite frustrerande. Det känns dock lite bättre nu och jag trivs ju väldigt bra så...

Relationer människor emellan är svåra. Alla missförstånd som så lätt kan bli eftersom vi alla tänker olika och är så väldigt olika. Men det är ju det som är det fina, alla människor är unika. Jag har det hellre som vi har det nu, att man hamnar i konflikter och så ibland, än att alla bara tycker likadant. Det vore verkligen förskräckligt! Men ibland önskar man bara att det kunde vara lite enklare. Att folk bara kom överräns och så. Världen skulle vara så mycket lättare att leva i då. Jag antar att det ända man kan göra är att se på sig själv och se vad man behöver ändra på. Och också försöka se på alla människor som värdefulla och viktiga trots att det kan vara väldigt svårt. De är ju trots allt skapade efter Guds avbild, det är så lätt att glömma bort det! Så försök komma ihåg det.

Jag tror min gammla känsla är tillbaka. Jag lyckas babbla en massa strunt precis som jag brukade. Jag tror det bara handlar om att börja, sen kommer jag igång och kan skriva nästan hur mycket som helst. :P I helgen kommer mamma och pappa hit. Det ska bli mysigt. De ska börja ta med sig lite saker hem som jag inte kommer behöva resten av tiden... Det känns lite konstigt. Tänker på det som Alexandra skrev. Avskeden här kommer bli väldigt sorgliga. Men ännu är det mycket tid kvar och en hel massa saker som ska göras. Dessutom ska jag ju vara med på konfalägret i sommar, utanför volontäråret liksom. Och så kanske jag kommer tillbaka i september och är med och sjunger Elvis på konserthuset. Det hade varit sjukt kul.

Nej nu tror jag allt jag måste sluta. Min lilla blogg klarar inte av så här mycket på en gång efter en lång period med bara ett litet inlägg ibland... :P För övrigt skulle inte en kommentar då och då skada mig. Bara så ni vet.