En vanlig dag

Kl är nu 21.38 och jag funderar starkt på att gå och lägga mig. Om någon ramdom person hittade in på min blogg nu skulle den nog inte kunna gissa att det är fredagkväll och att jag är 20 år. Men tyvärr är det så det ligger till. Jag har inte hittat något att fördriva tiden med ikväll, så då kan jag ju lika gärna sova. Är rätt trött ändå... Jag håller nog på att bli sjuk. Usch, ta i trä *dunk dunk i huvudet* Men det vore ju inte så konstigt, med tanke på att folk runt om kring mig är sjuka hela tiden. Jag hoppas på att iaf hinna bli frisk till måndag om det nu skulle bryta ut något.

Idag har iaf varit en väldigt bra dag fram tills den övergick till kväll, då blev det tråkigt. Men jag har fått träffa både Katta och Sofia och haft många givande samtal, trots att det var mest Katta som pratade. Fast det gjorde ingenting för hon har mycket smarta saker att säga. Det har båda två förrästen. Tänk vilken tur för mig som har så intelligenta vänner, det är verkligen en gåva.

Finns så mycket jag skulle kunna skriva nu, samtalen fick verkligen min hjärna att börja arbeta på högvarv, men jag vet inte om detta är rätt forum för den sortens stora funderingar. Det handlade mycket om livsfrågor och sånt, och jag diskuterar nog heller det face to face så att säga. Känns inte som att jag behöver ta upp det här, i min annars så simpla och ytliga blogg. Fast det kanske skulle vara spännande, vad vet jag? Äsch jag har ingen lust just nu iaf. Är lite för trött för det.

Det är mycket annat som rör sig i mitt huvud nu också. Jag har så lätt att börja tvivla på mig själv, mina förmågor och allt sånt. Jag har så lätt att tro att folk inte tycker om mig och att ingen egentligen vill umgås med mig. Fast jag vet att det inte stämmer och jag vet att det inte är några sunda tankar som jag borde ha. Och ändå kommer de så lätt. Vad beror det på? Det är dessa tankar som alltid har hindrat mig tror jag. Det var nog de som hindrade mig i gymnasiet, som gjorde att jag inte lyckades skaffa mig vänner i min musikklass. Jag har så svårt att tro att folk är intresserade av mig, av att lära känna mig. Jag har lätt att bli skrämd av folk som verkar överlägsna och bara böja mig under dem. Är evigt tacksam att detta inte har hänt på min nuvarande skola. Där är allt bara så lätt. Jag vet att folk har ett intresse av mig eftersom jag har ett intresse av dem. Alla sitter i samma båt, ingen känner någon och alla vill känna alla. Typ. Det är så bra, och stämmningen på skolan är så fin. Jag tror säkert att det finns någon som inte skulle hålla med mig, någon som har fått rollen jag hade i gymnasiet, tyvärr. För jag kunde ju inte alls hålla med mina klasskamrater när de sa "vi har sån bra sammanhållning i vår klass". Men det var nog helt enkelt så att de inte såg att några stod utanför. Det är lite tragiskt, och jag hoppas inte att jag har blivit som dem nu, att jag bara går förbi och inte ser de där människorna som inte känner sig som en del av gemenskapen. Jag tror att det här tyvärr är en fråga om utseende. Det är de människorna som klassas som vackra som får många vänner. Sorgligt men sant. Det är ju alltid utsidan man ser först, och sen blir det där en god spiral. Någon får lite uppmärksamhet för att den ser bra ut, och då vet den att den har lätt för att få folk att tycka om den, så därför beter den sig på ett sådant sätt. Does it make any sence? Detta stämmer självklart inte alltid, och mindra vackra människor har ju också vänner, men ofta är detta nog tyvärr en sanning. Vi drar oss automatiskt till de som är vackra, och de som bli populära. på mig stämmer det ju, för jag har bara vackra vänner. =) Men själv har svårt att ta för mig i nya sammanhang osv och jag är inte vacker på ett klassiskt sätt. Nu säger jag inte att jag är ful, absolut inte, och skönhet sitter i betrakterens ögon, men allt det jag skriver om nu är ju generellt och i allmänhet. Tur att sann vänskap inte sitter i ens utsida, jag är glad att mina vänner har tagit sig tid att lära känna mig ändå, även om jag inte är en sån som folk dras till från början.

Oj nu blev det en massa tjafs här, var väl inte riktigt vad jag hade tänkt mig. Men det kan bli så ibland. Långt stycke med, sånt gillar jag inte egentligen, men men. Nu är det nog dags att lägga ner detta för idag. Ska gå och äta något och sen blir det sängen, trots att kl bara är 22.10 (tog lång tid detta inlägget). Sov gott nu vänner.

Kommentarer
Postat av: katta

Oj! Vilket härligt och insiktsfullt och djupt inlägg!

Och tack för komplimangen, tack detsamma :)

Jag tror att detliggr mycket i allt du säger, Malin. Du HAR svaren på ALLT innerst inne, men det svåraste är att verkligen lita på det helt och hållet så att de blir verkliga insikter istället för kunskap.



Ang. popularitetoch utseende så tror jag att du har helt rätt - men inte ser hela perspektivet!

De snygga, populära (och de brukar upphöra att existera efter gymnasiet, det är det bästa, så det är därför du inte upplever det lika mycket längre) var precis lika osäkra som du. De ville så gärna, gärna tillhöra och de intalade sig själv att de gjorde det och de var så lyckliga i sin osäkerhet av att få vara del av gemenskapen så de vågade inte bjuda in fler, för alla kände nog att det kunde bara den absolut coolaste, pouläraste och snyggaste av dem göra. Och alla kände att just det var inte dem. Vad tror du?

2008-09-23 @ 03:40:38

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback