Malins blogg

Det bara slog mig helt plötsligt. En sån där jobbig ledsen känsla. Jag var inte alls beredd, men det gjorde liksom ont i hjärtat. Jag tror det kallas heart ache. Jag vet ju att det finns människor här omkring (alltså på skolan) som tycker om mig och som vill umgås med med mig, men just ikväll kände jag mig bara så fruktansvärt ensam. Det var längesen det jag kände mig så här och jag hoppas att det dröjer länge innan nästa gång. För jag tycker ju om att vara glad. Att skratta är så härligt och alla blir så mycket vackrare när de ler. Så nu ska jag ta och rycka upp mig och följa med ut på äventyr med några av de bästa här ifrån. Det blir nog skoj hoppas jag.

För övrigt rullar livet på som det ska. Har lite småpanik över vår fotouppgift i skolan, men det är väl så det är. Någon gång blir jag väl färdig, och förhoppningsvis i tid. Annars går skolan nog rätt bra, har inte så mycket att göra och det är skönt.

Nu satte jag på glad musik, så nu ska jag bli glad. Bra plan tycker jag. Oroa er nu inte för mig vänner. Det är ingen fara mig, jag bara mår så här ibland, av inga seriösa anledningar. Det gäller bara att sätta det i perspektiv. Det är ju inte som att jag bor på gatan och inte har råd med mat. I jämförelse med det verkar mina problem högst obefintliga. Vad bra.

Ta hand om er och deppa inte ner i höstmörkret, något som är så lätt gjort!