Malins blogg

På lördag går jag in i en ny era av mitt liv. Jag lämnar min barndom bakom mig och byter första siffran i min ålder från 1 till 2. Då kan jag inte längre kalla mig tonåring. Den riktigt stora skillanden, förutom siffrorna som ändras, är väl att jag får handla på systemet. Det är vad som skiljer en tonårning och en vuxen åt. Inte för att jag känner att det berör mig så mycket, jag lär ju inget hänga där varje dag även om vi faktiskt har ett systembolag i Habo(!) Andra vuxna saker har jag ju redan kunnat göra i två år, typ ta körkort och ha internetbank och sånt. Det senare har jag ju faktiskt utnyttjat också, körkort vill jag helst undvika att prata om... Men på det hela taget känns det inte som att det kommer bli någon stor förändring det här med att fylla 20. Fast på ett sätt är det ändå rätt stort och det ska bli väldigt roligt.

Födelsedagen firas hemma i Göteborg hos familjen och vännerna. Ja, jag vet, jag var nyss där, men jag har ju inte själv bestämt när jag ska fylla år. Det kan inte hjälpas. Det finns inte en chans att jag tänkte sitta här alldeles ensam den dagen, så är det bara. Och egentligen är det ju bara mina pengar som blir lidande. Okej, jag är ledig lite grann från UG på fredagkvällen för att få vakna till Ha den äran, men förutom det så missar jag inget annat. Så till helgen blir det alltså massa roligheter i min favortistad! =)

Visst kan man kalla mig modig, men osmart och osmidig och en hel del fler o-ord skulle nog passa in också. Varför gjorde jag det? Har ingen förklaring, det är bara sånt som jag gör. Visst finns det positiva sidor av saken, det har jag egen erfarenhet av, men ingen sådan erfarenhet som jag hade önskat. Mer bara att plåstermetoden verkligen fungerar. Men nu går jag ju omkring och blir galen av nervös väntan. Fjärilarna finner ingen ro utan flyger hit och dit. 

Dagens tips till alla som är sega med att svara. Sluta var det och tänk på stackaren som går runt och väntar och väntar och väntar...