Malins blogg

Mer en en vecka av lovet har redan passerat. Vart tog det vägen frågar jag mig? "Tiden går fort när man har roligt, men även nu", brukar alltid min pappa säga. Det är nio dagar kvar tills skolan börjar, alltså lika lång tid som redan har förflutit. Under denna tid ska jag hinna med att roa min farmor under två dagar och också försöka hitta ett sätt att roa mig själv på på nyårsafton. En av årets mest överskattade dagar enligt min mening. Möjligt att jag skulle tänka annorlunda om jag hade en rolig och spännande afton planerad, men i avsaknad av detta protesterar jag mot kravet att man måste uppmärksamma att tiden går. Det gör den ju trots allt ändå, vare sig vi firar det eller inte.

Julhelgen kom och gick och det var mycket mys med familjen. En väldigt lugn tid här i mitt hem. Vi har inte en massa släktingar man ska fara runt till, eller utflugna syskon som kommer hem en gång om året. Men jag trivs och har det bra. Annars har jag hunnit med att träffa en del betydelsefulla människor under dessa lediga dagar. Har även försökt mig på mellandagsrean, men det var alldeles för hysteriskt, till och med för mig, en äkta storstadstjej. All min köplust försvann så fort jag såg de långa köerna till provrummet och när jag upptäckte att de inte längre säljer den sortens bh jag alltid haft. Hur tråkigt är det inte på en skala att prova underkläder? Och vem blir sugen på det när man är påbyltad med tjocka jackor och halsdukar och annat varmt som behövs mot den råa vinterkylan vi har här? Nej, rean är nog inget för mig. 

En annan sak som nog inte heller är för mig är drickande och hela grejen med att gå ut. Jag har kommit på hur fruktansvärt meningslöst jag tycker att det är. Känner mig inte ett dugg bekväm med att sitta i en stökig bar där fulla människor alltid ska komma och prata med en. Det är helt enkelt inget som lockar mig. Om man däremot kan dansa är det en helt annan sak, för det är grymt kul. Men något annat tackar jag nog nej till. Jag är nykterist ett tag framöver iaf. Nu kan ju säkert någon tro att jag har varit med om något väldigt illa under en fylla, men så är faktiskt inte fallet. De gånger jag dricker blir jag aldrig speciellt full och jag ser heller ingen vits med det. Andra människor får hålla på och dricka hur mycket de vill, jag ser inte ner på någon för det. Vad jag försöker säga är bara att det inte är något för mig. Den här insikten har heller inget att göra med mina kristna värderingar och åsikter. Så länge det jag gör inte skadar mig själv eller andra har nog inte Gud något emot det... Tror jag. Men iaf, detta har inget med det att göra. Det är helt enkelt bara något jag har kommit fram till, alldeles på egen hand. 

Jag tror nog att min avighet mot nyår kan ha med detta att göra. Trots allt handlar ju firandet av det nya året för väldigt många om att bli stupfull. Detta är inget som lockar mig det minsta. Inte heller att sitta i ett hörn och titta på när andra människor blir stupfulla. Det är nog helt enkelt bäst att jag följer med mina föräldrar till deras vänner. Där finns det ingen risk för något sådant iaf. Jag misstänker att folk kan tycka att jag är tråkig som tänker så här. Och kanske är jag tråkig, men då har jag rätt att vara det. Jag får faktiskt säga att jag vill gå hem när klockan är 11 trots att vännerna tycker att natten är ung. Inget fel i att de vill festa, men då kanske vi helt enkelt ska umgås i ett annat sammanhang, där jag inte känner att jag vill vara någon annanstans. Det är nog bäst för alla, då jag har en tendens att klaga väldigt mycket i sådana situationer.

Nu känner jag att jag har svävat ut lite granna och börjat prata om helt andra saker än lovet. Det brukar bli så när det är jag som skriver. Men jag tror bestämt det är dags att avsluta här. Jag ska lägga mig i min sköna säng och läsa min julklappsbok, Tusen strålande solar, som är så fängslande och gripande att den knappt går att lägga ifrån sig. Om jag jämför mitt liv med flickans i boken så lever jag som en prinsessa, om inte ännu bättre. Alltså dags att sluta klaga på min små i-landsproblem som hur jag ska fira det nya året. Tänk om jag hade blivit bortgift när jag var femton år med en man som slog mig? Perspektiv Malin!