Välkommen hem.
När jag kliver av tåget slår koskitlukten mot mig. Välkommen hem, välkommen tillbaka till landet. Jag tar mina väskor och börjar släpa dem hemåt. Mina steg ekar på de tysta gatorna. Det ända som hörs är ljudet av en och annan moppe, precis som vanligt alltså. Vägen känns flera mil lång och väskorna blir, om möjligt, tyngre för varje steg jag tar. När jag tillslut är framme möts jag av en mörk och ödsligt tom lägenhet och enda tanken som flyger genom mitt huvud är "får jag sova nu?". Mina armar och axlar är helt mörbultade och mycket arga på mig och min tunga packning. Det blir, nästan, raka vägen till sängen och en god natts sömn.
Det är skillnad på att komma hem och hem. När jag kommer hem möts jag av glada ansikten, stora kramar och bärhjälp. När jag kommer hem möts jag av mörker och tystnad. Jag tycker mycket bättre om att komma hem måste jag säga.
Helgen var bra. Det är alltid lika härligt att vara omgiven av människor som man vet tycker om en och frivilligt umgås med en. Dock blev jag inte helt nöjd med min tid hemma måste jag säga. Mamma och pappa åkte till Dublin tidigt i måndags morse. Det kändes helt fel att vara i vår lägenhet utan dem. Jag ska även erkänna att jag faktiskt saknar dem. Speciellt igår och i måndags. Av någon anledning var jag helt sur och grinig igår när jag träffade mina fina vänner... Vilket slöseri att vara sur när jag för en gång skull får träffa dem. Jag tror att jag bygger upp en drömbild om hur det kommer bli, och sen när det inte känns som jag vill att det ska kännas blir jag sur. Nästa gång jag åker hem ska jag inte ha så höga krav på att det ska bli perfekt för då blir jag ändå bara besviken.
Ikväll kommer Maria hit och jag borde verkligen börja packa upp nu. Måste dammsuga och sånt där också. Här är faktiskt väldigt smutsigt nu. Men min telefon funkar igen och jag har fått en fläkt till köket. Den är jättesnygg faktiskt. Helhetsintrycket av köket blev mycket bättre med den. Malin är nöjd. Speciellt som internet verkar fungera mycket bättre nu och ett brev mamma skickade för två veckor sen nu har behagat komma fram. Dock inte mobilen, men man kan ju inte få allt här i livet. Den kan bli som min egen julklapp till mig själv, eftersom det lär dröja till jul innan posten får för sig att ge min pengar för att de slarvade bort mitt rekommenderade brev. Jag tycker inte om posten. Ett sista råd innan jag slutar får bli: Skicka aldrig viktiga saker med posten, för de är inte att lita på.
Det är skillnad på att komma hem och hem. När jag kommer hem möts jag av glada ansikten, stora kramar och bärhjälp. När jag kommer hem möts jag av mörker och tystnad. Jag tycker mycket bättre om att komma hem måste jag säga.
Helgen var bra. Det är alltid lika härligt att vara omgiven av människor som man vet tycker om en och frivilligt umgås med en. Dock blev jag inte helt nöjd med min tid hemma måste jag säga. Mamma och pappa åkte till Dublin tidigt i måndags morse. Det kändes helt fel att vara i vår lägenhet utan dem. Jag ska även erkänna att jag faktiskt saknar dem. Speciellt igår och i måndags. Av någon anledning var jag helt sur och grinig igår när jag träffade mina fina vänner... Vilket slöseri att vara sur när jag för en gång skull får träffa dem. Jag tror att jag bygger upp en drömbild om hur det kommer bli, och sen när det inte känns som jag vill att det ska kännas blir jag sur. Nästa gång jag åker hem ska jag inte ha så höga krav på att det ska bli perfekt för då blir jag ändå bara besviken.
Ikväll kommer Maria hit och jag borde verkligen börja packa upp nu. Måste dammsuga och sånt där också. Här är faktiskt väldigt smutsigt nu. Men min telefon funkar igen och jag har fått en fläkt till köket. Den är jättesnygg faktiskt. Helhetsintrycket av köket blev mycket bättre med den. Malin är nöjd. Speciellt som internet verkar fungera mycket bättre nu och ett brev mamma skickade för två veckor sen nu har behagat komma fram. Dock inte mobilen, men man kan ju inte få allt här i livet. Den kan bli som min egen julklapp till mig själv, eftersom det lär dröja till jul innan posten får för sig att ge min pengar för att de slarvade bort mitt rekommenderade brev. Jag tycker inte om posten. Ett sista råd innan jag slutar får bli: Skicka aldrig viktiga saker med posten, för de är inte att lita på.
Kommentarer
Trackback